Canadiens

Kan konstatera att det kanadensiska finns ordentligt förankrat i mina hundars DNA. Inte minst Astrid. Hur jag kan veta det? Jo, normala pigga utehundar ställer glatt upp för en långpromenad oavsett väder. Men de små röda gör mycket mer än så, och då framförallt Astrid. I går blåste det storm och snön vräkte ner. Vi skulle gå vår runda på sjön och husse följde med. Som alltid när det är riktigt dj-igt blir Astrid lycklig!! Hon stal mina vantar och for runt, lekte ubåt i snön och for omkring som en säl dvs gled runt på sidan. Det samma gäller för övrigt vattenarbete. Om det blåser storm, gärna med isflak runt om, då gör hon sitt allra bästa. Blankvatten med trivsam igång kan hon rent av vägra om hon inte känner för att bada just då. Men att slänga sig i från klippor när vågorna går höga, det är toppen. Hmmmm och min enda förklaring är Kanada. Har fö en kompis som bor där så mitt påstående grundas även på vad han berättat.

På bilden ser ni oss när vi precis är på väg in efter promenaden. Synd att inte all snö vi var täckta med fanns kvar. Snön övergick nämligen till regn det sista så jag var genomblöt. Skidkläder är inte detsamma som regnkläder kan jag konstatera. Husse gav upp långt innan och gick hem....

Vilde fick sig ett träningspass i stormen på gångvägen utanför. Först ett längre fotgående med positions- och tempoträning. Såååå bra. Sen läggande. Den attans armbågen spökar, men fick ner den. Ställandet bra, stå kvar jättebra. Kopplade ihop till ett ståstanna. Aha sa lilleman. Passade på att göra en platsliggning när liftarna stängde. Han låg i två minuter medan folk med pjäxor, stavar och skidor klev runt honom. Några pratade till och med med honom. Men han behöll sitt fokus på mig och låg tryggt på sin plats.

Undras vad vi ska hitta på idag?!