Men i år verkar det som om det mesta faktiskt inte regnar bort. Härligt!!! Däremot hade jag hoppats på lite vila, men tji fick jag. Det är så mycket och snurrigt just nu att jag varken vet ut eller in. Försöker i alla fall att hinna med mig själv. Maken och jag tog en tur till Rom. Vi var borta några dagar och bara njöt medan våra söner tog hand om våra hundar.
Hundarna ja.... Alla tikar mår prima och Jilla gör framsteg i sin mycket försiktiga träning som mest består i att kunna vara lgn vid min sida. Vi har också påbörjat jaktfotet och nu snart börjar vi med stadgeträningen. Det är så skönt att kunna skynda långsamt!
Moyo ska starta på jaktprov på Specialen och jag slits mellan hopp och förtvivlan precis som det brukar vara med den hunden.... Vilde har tuggat i sig en sko (!) och fick ligga på djursjukhuset ett par dagar då magen rasade totalt på honom av den hårdsmälta kosten. Suck. Och så har vi slarvat med massagen av tån. Trodde liksom att vi skulle slippa det så plötsligt hade han tendens till stelhet i sina rörelser. Det gick snabbt och enkelt att få loss, men en nyttig påminnelse att det ska bli en livslång daglig rutin att ta hand om tån. Skulle aldrig förlåta mig själv om det är mitt fel om han får pensionera sig i förtid och bli Rally-hund. Nåja. Hösten får visa hur vi gör i framtiden. Han är i alla fall på ett strålande humör och pigg som aldrig förr min älskade prins. Fortsättning följer.
