Att fundera på

Den här veckan har jag verkligen kört Vilde hårt. Det har varit lite upp till bevis. Efter onsdagens vila hade vi vår jaktkurs i torsdags. Vi tränade klappjakt. Lösa hundar hela tiden. Jobbigt sa Vilde men det gick över förväntan. Sen gjorde vi en kombi med en dubbelmarkering o ett linjetag. Det är en ökl/ekl kurs så vi jobbar hela tiden i par. Tyvärr har det lett till att Vildes lite ryckiga rumpa blivit mer ryckig. Det ska vi träna på nu. REJÄLT! I övrigt gick träningen bra men den sliter mentalt på lilleman. I fredags tränade vi vatten själva. Körde besvärliga avlämningar med dummie. Inga problem sa Vilde. Bara jag får bada!!!
I går hade vi dubbelavslutning. Först var det avslutning på Reginas o min kurs. Vi körde ett "wt" med tre rutor (Jaana var inlånad domare till ruta tre) Det var linjetag, markering, jaktfot med efterföljande närsök.Det blev nog en nyttig förmiddag. Många fick en aha-upplevelse när de fick sätta ihop de olika delarna till hela moment. Förhoppningsvis har det gett inspiration och uppslag till sommarträning! Duktiga var dom allihopa!! Efter det plockade jag ut Vilde ur bilen och hade eget kursavslut i 4,5 timme i form av ett ökl jaktprov. Hade inga som helst andra ambitioner än att göra det så klokt som möjligt för pluppen. Först ett vatten. F-nstyget gjorde först ett jättefint långt linjetag på vatten men det var en kråka som låg vid strandkanten. Den tog han o bar iväg med en bit på land. Sen kom han hem tom. Jag blev rasande (tyvärr). Det är inte bra med konflikt men vi löste det tillsist på ett bra sätt. Vilde var glad och jag var nöjd. Vattenmarkeringen var det inga konstigheter med. Därefter ett sök med bara svartfågel. Vilde flätade in sin del även om han frågade på de två första :o( (utan att få svar..). Sen lämnade han en skata som visade sig vara bara mos. Men iaf... den ska in...... Hmf. Men han jobbade jättebra i par med en löptik. Det var jag riktigt nöjd med. Avslutningsvis var det en trippel med kråkor och ett linjetag med kanin. Först fick han se trippeln o sen ta linjetaget. Inga problem med linjetaget medan den andra hunden tog in trippeln. Sen var det Vildes tur att ta en trippel. Han spikade alla 3!! men...... tredje kråkan nobbade han. Jag sliter mitt hår. Jag tror att det beror på att han på den tredje börjar bli lite trött = inte samma motivation att bära svartfågeln. Det var jobbig terräng och långt avstånd. Borde vara nöjd med att han spikade alla tre. Hmmm. Sen ringde Louise o sa att det fanns plats på Bro-provet så jag stack iväg tidigt som rackarns i morse till Stockholm. Varför?? Bra fråga för min hund var trött. Vi fetnollade! Självklart. Jag borde vara tillräckligt klok för att kunna säga nej o följa min linje. Nu fick jag lära mig något ytterligare om mig och min hund. Nyttigt men lite surt. Nollan berodde på att han på söket nobbade vadå? Jo kråka så klart. Pucko pucko jag!! Dessutom for han omkring med sitt stomatol-leende med viltet i mun så snart kameror fanns i sikte o lät sig villigt fotograferas. Skit i matte sa han. Men jag höll mig i skinnet o fick efteråt beröm av domaren som tyckte att jag förde honom bra. Alltid nått!
Poängen var helt ok. Två treor (Den lämnade kråkan o de vilt jag inte fick direkt i hand) samt två sjuor (skottreaktionen och avlämningarna igen). Annars bara 4 o 5. Så jag borde nog vara rätt nöjd. Den sammanfattande kritike löd: En hund som besitter en del goda retrieveregenskaper & vill verkligen arbeta. Tyvärr kan hunden ej tilldelas något pris pga att den ej är helt spontan på allt vilt (kråkan) samt att den på några vilt är ovillig att lämna till sin förare.
Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Tillbaka till ritbordet o planera träningen framåt. Har redan många bra idéer och känner inspirationen komma. Han är duktig, het och inne i en obstinat trotsålder. Vi kommer igen. Huka er!!!

Mer träning!

Det är synd att vila sig i form säger vi här hemma. I söndags var vi ute och rekade marker till apporteringstestet. Det visade sig att vi fått låna riktigt bra marker (och torra Ankie!!!). Passade på att gå en vända med hundarna o träna lite vatten. Resten av dagen tillbringade vi med trädgårdsarbete.
I går var det dags för lydnadskursen igen. Då jag just nu är så less på lydnad, vilket inte Vilde är (han älskar ju all träning vi gör tillsammans) bestämde jag mig för att fokusera på apellen i stället. Men tji vad jag bedrog mig. Det är ju nästan samma sak :o(. Nåväl, vi tränade i alla fall början till framåtsändande. Helt nytt för mig och jättekul. Vi tränade också hopp sitt och stadiga tassar. Alla momenten gick riktigt bra. Men det allra bästa var att jag hade Vilde hos mig hela träningen. Vi tränar inomhus i ett ganska litet rum. Han fixade galant allt godis o hurrarop. Det enda han tyckte var orättvist var när labben skulle träna hopp apport. Men till och med det accepterade han utan att bryta ihop eller pipa. Gullepluppen!
I dag var det dirigeringsträning som stog på schemat. Två jaktlabbar o Vildevill träffades i Fjärås och tränade lååånga linjetag i två timmar. Vid båda försöken på ca 200 m fick jag ut honom spikrakt utan stöttning. Min prins. La också in stoppsignal men då hade han vax i öronen. "Tvättade" hans öron och se då gick det så bra. Hmmmff. Vi fick tips o råd av Gerda så träningen rullade på finfint. Det blev självklart också tillfälle till bra passivitetsträning. Lite gnissel var det men mycket mycket bättre. Och framförallt inga utbrott.
Sen for vi hem, hämtade brudarna och åkte till brukshundklubben. Där fixade Nina o jag med agilityhindrena. Vi kommer att starta en agilitysektor i klubben o köpa många nya hinder. Det ska bli kul!! Hann med en promenad också. Äldste sonen undrade vad jag gjort med Vilde för nu sover han. Det blir nog skönt för honom att jag åker till Stockholm i morgon. Han är ju inte van vid att jag är hemma och tränar så här intensivt. På torsdag vankas det mer jaktträning. :o)

Vi slår till igen!

Hade bestämt mig att testa av några saker inför ev. start på B-prov. Det jag primärt ville arbeta med var passivitet och stadga samt avlämningar när det finns publik runt omkring. Ett ypperligt tillfälle att göra det på är ett inofficiellt B-prov. Vilde och jag startade idag på SSRK/Västras inoff B-prov i Horred. Jag fick ett bra kvitto på var vi står. Han är otroligt het men höll sig i skinnet. Han följde mig fint och lyssnade även om jag tyckte att han kan göra mycket bättre. (Jag ääääär petig!!!) Passiviteten gick strålande och jag funderar starkt på att ritualisera den. Det är nog lösningen för oss. Avlämningarna med publik gick 80% bra. Med resten vill han gärna ta en lov runt för att visa upp sig. Lite onödigt, men inget som störde domaren. Kritiken blev:
Samarbetsvilja och effektivitet: Tighta hund-förare. Jobbar mkt bra tillsammans, då blir det effektivt. Sök: Finner snabbt alla apporterna. Lägger upp det bra. Fart: Utmärkt. Uthållighet: Utmärkt. Näsa: Suverän. Används flitigt. Dirigerbarhet: Ok. Markeringsförmåga: Jättebra. Skottreaktion: Het men klarar gränsen. Apporteringslust: Stor. Apportgrepp: Bra men går att förbättra. Simförmåga och arbetsvillighet i vatten: Stor vattenpassion. Går villigt i. Sammanfattande kritik: Ett väl sammansvetsat par där hunden visar stor arbetsglädje. Slipar man på vissa detaljer kan man gå långt.
Resultatet? Ett förstapris och provbästa!!

Astrids upptåg

Jag bloggar ofta om Vilde och allt han hittar på. Tänkte nu lämna honom därhän o inte kommentera vår träning hos Anita N i går (den gick bra). I stället ska min lilla Astrid få lite utrymme.
Ni som "känner" henne säger ofta att hon är en liten pimpinett fröken. Absolut inte säger jag men oftast är det ingen som lyssnar. Jag får ibland frågan varför hon hela sommarhalvåret går med skrapsår på nosen. Det är svårt att förstå att det är för att hon river runt i omöjlig terräng på jakt efter dummies jag gömt på riktigt svåra ställen. För det är det som är kul säger hon. Inte skutta iväg på öppen yta o hämta något som alla kan se. Jovars, om det innebär att hon snuvar lillebror på en dummie eller två är det förstås riktigt kul ;o) Men idag överträffade hon sig själv och överaskade till och med mig. Till historien hör att Astrid hatar katter. Och det riktigt brutalt och lömskt.
Hemma har det övervintrat en igelkott i trädgården o Astrid bestämde sig så snart den vaknade att den är i princip som en katt. Följaktligen har hon bevakat den taggiga stackaren som fräsande värjt sig med vår hjälp. Astrid har hållits inomhus när pigge synts till. Vi har byggt om staketet för plötsligt skuttade hon smidigt över för att enklare kunna ta kål på pigge. Vilde o Lovis har förundrat stannat o glott på rätt sida staketet. Så idag hände det...... Astrid kom bärandes på pigge. Sonen upptäckte det i tid o vrålade att "släpp igelkotten din xxxxxx". Astrid släppte den lille kraken (som låg o flämtade) men försökte snabbt igen så hon flög in i huset o dörren låstes. Vilde o Lovis fattade fortfarande ingenting. Den taggiga bollen är ju jätteläskig! Kotte lomade iväg och verkar ha klarat sig. Vi har iaf inte hittat den död. Astrid har fullt av prickar på nosen men inga större skador. Och hon tänker inte ge sig låter hon hälsa. Vi har fått ett telefonnummer till en tjej som hjälper till och flyttar igelkottar. Kanske får vi kontakta henne om inte budskapet nått fram till kotte. Men den lilla fröken kommer aldrig mer få något gehör från mig när hon tvekar att apportera fågel..... Jag gillar den tjejen!!!

Steppande ung man

Stackars försakade lilleman. Han hade inte fått en riktig lydnads-genomkörare på länge så i måndags hade vi sett fram emot lydnadskursen. Vilde var galen av lycka när jag tog fram lydnadsryggan. Men tji fick vi. Ingen kurs pga annandag påsk! Knäppt sa Vilde. Vi åkte i stället till brukshundklubben och där fick vi till ett långt härligt träningspass. Vilde var helt tokig av lycka. Benen gick som trumpinnar, tungan hängde som en slips, ögonen stog rakt ut och han jobbade som en dröm! Backade rejält på grund av hans iver och att vi var ringrostiga. Fokuserade på kontroll trots fart, stadga i munnen etc. Och vi hade det underbart ihop. Tyvärr var det sen dags att åka till Riga, men nu är jag hemma igen. I dag blir det ett nytt pass på klubben med en lycklig hund. O solen skiner!!!!! Jag har dessutom anmält oss till ett bruksspårläger i juni. Nu är det hög tid att klara av Apellklassen!

Klafs

Vaknade av att solen sken in genom fönstret. Härligt!! Full av energi klarade vi av morgonbestyren, gjorde ett träningspass (eget utan hund) o städade. Sen gav jag mig ut med kameran på magen. Det skulle bli en lååååååååång promenad i solen. Solen ja, den syntes ju faktiskt från och till fortfarande. Upptäckte snart att isen var så uppluckrad att jag nästan hela tiden klafsade till fotknölarna i vatten. Där det var torrt var det glashalt. Hundarna som älskar att jaga runt efter varandra for omkring som hockeypuckar. Blev orolig för senor, ledband etc så vi gled in mot strandkanten. Där ligger snön fortfarande djup så det blev till att pulsa till knäna. Vi struntar i det här sa hundarna irriterat. Ok sa jag vi går en power walk i stället. På men koppel o upp på vägen. Sen gick vi en knapp timme upp o ner för Åres branta backar. Kul att se den sidan av stan. Det har jag aldrig gjort förut. Hundarna tyckte det var ok, men blev riktigt glada när vi avslutningsvis gick ut på isen igen för att göra en sista runda. Den lååååååånga promenade blev inte så lång, bara knappa 2timmar. Men det får duga. Vi får gäster i kväll så jag har lite annat att pyssla med. Några bilder blev det iaf.

Regn!

Konstigt. Vi skulle ju ha en sista vintervecka i Åre, men här regnar det. Vi har i alla fall fått oss några riktigt sköna långpromenader på Åresjön. Den är riktigit bra att träna stoppsignal på. Fast det är lite otäckt med isen. Det är lätt hänt att hundarna slirar o det skulle vara hemskt om någon skadade sig. Men det kommer självklart inte att hända. Kameran har fått stanna hemma. Nu har i alla fall SMHI lovat fint väder resten av veckan så håll tummarna!!
Idag har det stormat och regnat så mycket att det bara blev en kortis runt byn. Hundarna tycker självklart att vädret är helt ok även om Astrid föredrar att vara torr om tassarna om hon nu är på land. Men regnkläder var inte det jag tänkte på att packa ner och jag vill inte riskera att vara genomblöt resten av veckan.....

Nu är det två år sen vi åkte till Louise och hämtade vår lilleplupp, och ÅTTA år sen vi var i Sävedalen och hämtade Astrid o Lovis. Vart tar tiden vägen? Jag märker att tjejerna börjar bli lite äldre. Dom är lika pigga, glada o busiga som alltid. Men ibland struntar dom i att höra. Dom sover lite mer och är inte lika beroende av daglig träning längre. Ska nog ta dom på en seniorkoll i vår. Det är en bra investering!!!