Livet går vidare

En månad har gått. En månad utan Astrid. En hundbädd står tom. Bara 4 skålar att fylla morgon och kväll. Varje hundpromenad räknar jag: en, två, tre, fyra, skit....... Det är ju klart att livet går vidare. Jag har ju fyra underbara hundar kvar. Och dom njuter vi av för fullt. Tränar en del (men inte så mycket som jag borde) gosar, kelar, sköter om. Men jag har inte riktigt landat i att jag aldrig mer kommer att få se henne, borra in min näsa i hennes päls, dra fingrarna genom hennes tjocka halsman. Aldrig mer kommer hon att försöka stjäla vår öl. Aldrig mer kommer det en buffel och trycker undan alla andra hundar genom att helt sonika lägga sig pladask. Aldrig mer kommer vi ha henne skuttandes vid matbordet jämfota för att påkalla vår uppmärksamhet. Aldrig mer. Så är det. På mitt skrivbord står det en urna med hennes aska i. Livet går vidare.