En lång rapport!

De é mycke nu kan jag lugnt säga. Mitt huvudprojekt på jobbet är inne i sin mest intensiva fas. Den största delleveransen sker i slutet av september. Sen kommer det förhoppningsvis att lugna ner sig en hel del! Det är ett otroligt roligt och spännande uppdrag som bitvis "hindrat" mig att både träna hundarna och vara social med familj och vänner. Så är det bitvis i livet.
Det har lett till att jag tagit det oerhört trista, men säkert kloka, beslutet att avstå allt tävlande med Vilde under hösten. Jag vill att vi ska vara 110% klara inför start och ha minst minst 50% klart till nästa klass innan vi startar. Så har vi alltid gjort, men nu har vi backat och jag gillar inte att starta bara för sakens skull. För mig är inte ett tredje eller andrapris värt någonting om vi presterat på topp. Då kan en nolla vara bättre om den t.ex. beror på ett missförstånd eller "olycksfall i arbetet".
Jag bryter nu ihop och kommer igen till våren! Men innan dess ska vi få till massor av härlig hundträning!! Har redan börjat märka av effekten med vår stadgeträning. I går när vi tränade vattenmarkeringar lyfte han (som vanligt) liiiite på rumpan men tryckte sen resolut ner den i backen. Min älskling - du fattar!!! Sen gjorde vi något helt nytt. Vår kursledare hade lagt ut två sök på andra sidan av två vikar. Vi stog så att säga i mitten och kunde skicka hundarna åt två helt olika håll. Först en dirigering över vattnet, sen upp på land för att söka stort. Spännande!! Vilde frågade en del på den första dirigeringen. Testade med att inte svara, men då kom han tillbaka :-( I ställer la jag in lite uppmuntrande "ja" och då frågade han mindre. Kommer också att lägga tillbaka bollbelöningarna ute på blankvatten. Tror att vi snabbt kan komma tillrätta med den lilla egenheten. När han kommit över hade han absolut inga problem att fullfölja uppgiften. Han upprepade 5 ggr (var den enda i gruppen som fixade övningen o fick därför städa) åt det ena hållet. Det andra hållet var mycket längre och söket låg högt uppe på ett brant berg. Men se det var inga problem för lilleman som litar så på sin matte. Han imponerade stort på mina kurskamrater! Plutten!!
Nu drar snart mina egna kurser igång igen för hösten. Det tar också en hel del tid från min egna träning, men det är såååå kul att följa deltagarnas framsteg. Flera har också börjat att tävla med sina hundar. Precis så ska det vara!
Nu är det dags att ta tag i tvätten. Nästa vecka är det dags för Vilnius igen.

Massor att skriva om men ingen tid...

Jag har inte glömt min blogg - absolut inte. Men jag är så otroligt fullbokad just nu. Ska försöka hitta någon tid i vecka, så misströsta inte!

Lite träning

I söndags sammanstrålade jag med ett par kompisar på klubben. Målet var att träna lite bruks o lydnad. Vi började med att lägga ut spår åt varandra o satt sen o tjôtade medan spåren låg till sig. Vilde redde ut sitt hyfsat men har alldeles för bråttom och går gärna med näsan högt. Han hittar iaf allt han ska.
Efter det tränade vi budföring och det gick riktigt riktigt bra!! Slipade slutligen på fria följet och hopp-sitt. Hopp-sitt tycker han är helt onödigt.... Han står snällt på andra sidan o väntar på bollen. Varför sätta sig ner när man ändå ska springa iväg sa han! Var nöjd med träningen och att äntligen komma igång efter sommardvalan.
I går tränade Carina o jag B-prov. Upplägget var: En lång enkelmarkering, ett kort linjetag, två långa enkelmarkeringar, ett sök med trut-mås-2 duvor-and-kråka och slutligen vattenmarkeringar samt passivitet vid vattnet. Det var ett riktigt bra upplägg för oss. Hundarna skötte sig varierat. Vilde fixade markeringarna förutom att jag på den första traslade mycket med honom så att han tappade fokus. Han jobbade i alla fall in den riktigt bra. Innan han fick gå körde jag ett miniatyrlydnadspass dvs lite jaktfot, sitt/ligg byten o en kort inkallning. Det funkade bra o stadgan var mycket bättre på de andra två markeringarna så då fick han bara göra ett par korta positionsväxlingar. Söket gick sådär. Alla fåglar kom in utan krusiduller utom måsen (svinäcklig) som både han o Snoddas nobbade. Sen bytte han vilt då han på väg in med en duva gick rätt på anden. Det har han aldrig gjort förut så det var bra att det hände på träning. Vattnet gick superbra förutom att baken är vääääldigt guppig :o( Passiviteten gick över förväntan. Lite gnissel, men det känns inte som en omöjlighet! Vi körde utan skott. Och skott kan ju förvandla den vänaste varelse. Vi har iaf kommit med på Boråsprovet. Tror inte vi ska starta, men jag ska ge honom några träningar till. Har fått mitt favoritstartnr så kanske åker jag dit o tar det som en träning. Faran är bara att jag befäster något jag inte vill. Funderar vidare på saken. Nu är det träningsfritt till på tisdag. Arbetet kommer emellan :o(((

Livstecken

Nu var det länge sen sist! Den enkla anledningen är att jag arbetar för fullt. Har inte haft någon semester i sommar så den lediga tid som funnits har gått åt till hundarna och familjen (i nämnd ordning...)
Förra veckan var jag på jaktinternat med Vilde. (jo, jag jobbade halva dagarna o tränade andra halvan) Vi hade en ny dansk instruktör, Svend-Ib, och han var riktigt riktigt bra! Första dagen kollade han av var vi stog i träningen och sen körde vi linjetag/dirigeringar och trippelmarkeringar på längden och tvären resten av veckan. Arbetsmässigt gick det ok även om vissa övningar var för svåra för min unga vildhjärna T.ex. att skicka ut honom på ett linjetag, blåsa stopp och sen slänga en störning som han inte ska ta utan fortsätta vidare ut på linjetaget. Allt gick prima utom att han for iväg som en liten torped på den kastade. Men han släppte den direkt och tog min dirigering. Dirigeringarna körde vi en hel del med störningar. Det är en del i träningen jag faktiskt glömt av, så Vildes hjärna kokade emellanåt. Nu tränar vi för fullt med kastade markeringar vid sidan av linjetagen och det går sakteliga framåt. Viktigt att komma ihåg är att hunden ALDRIG ska ta störningsmarkeringarna. Där slarvas det nog en hel del...
På tripplarna arbetade vi med olika terräng t.ex en i vatten en bakom ett kraftigt skogsparti och en på en höjd. Det var inga problem för Vilde utom den gången han skulle ta vattnet sist. Då fanns huvudet i vattnet även om kroppen sprang omkring uppe på kullen. Han hade ingen aning om vad han gjorde där. Såg mest ut som en fjant.
Svend-Ib pratade mycket om vikten av att utmana hundarna och inte "curla". Bland annat tyckte han inte att jag ska belöna Vilde när han jobbat. Arbetet ska vara lön nog. Det håller jag enbart till viss del med om. Vilde är ju väldigt självständig och det måste finnas ett värde i att blanda in mig i träningen. Har sett allt för många tollare som "kan själv" och det gäller att stävja det. Men Svend-Ib är ursäktad. Han hade ingen erfarenhet av att träna tollare.
Det som var tråkigt var att Vilde började knalla ibland :-( och dessutom emellanåt var extremt ljudlig. Det fanns två höglöpande tikar med på lägret som han, högljutt, förklarade sin kärlek till. De gjorde också att han var uppe i varv hela tiden. Visst fixade han att jobba utan problem, men där emellan......
Nu fokuserar vi på stadga, störningar, och lågt varv! Ska också försöka klura ut varför han börjat fråga på söket. Är det stress? Tror det för jag lyckas inte locka fram det under träning. Funderar på att lägga ut ett sök vid brukshundklubben en lördag. Då är det mycket folk överallt som borde få upp hans puls!
I morgon ska vi träna lydnad o bruks tillsammans min kompis Eva och hennes Flat. Det ska bli jättekul!