Inget ont som inte har något gott med sig!

Kan konstatera att om vi bortser från tån så mår Vilde bättre nu än han gjort på många år. Han är på väldigt gott humör, kelig och lekfull. Säkert beror en del på bristande fysisk aktivitet, men hans kropp får verkligen läka ut. Det känns så roligt att se honom gosa med Moyo som han inte gjort på säkert ett år. Förra säsongen körde jag honom hårt, i år blir det tvärt om. Jag lär mig mer om min hund och han lär sig kanske något han också. Om inte annat har han glädjen av att inte ha ont någonstans. För just nu verkar inte ens tassen besvära honom. Jag är glad för varje dag han slipper smärta. Dom andra tre mår prima. Även dom får ju en släng av vilosleven även om Moyo å sin sida har fått en rejält ökad träningsdos. Det mår även han bra av!I morgon ska Vilde och jag på en dagstur till Stockholm. Det blir kul!

Efterlysning!

Jag är på jakt efter en riktigt bra skyddsko för framtass. Vem har tips?!

Våren börjar pocka på

I helgen hade vi kursstarter för SSRK och dessutom årsmöte i Göteborgssektionen. Jag har suttit med i styrelsen en del år (6 tror jag) och som tack fick jag det här fantastisk fina bädden.

Upprymd av att fått en så fin present tillbringade jag tid efter jobbet igår med att styra och ställa med en massa praktiska saker. I dag skulle jag varit i Stockholm, men en nerriven ledning satte stopp för det. Fick i stället lite egen tid vilket känns lyxigt särskilt som hundarna har en vilodag idag dvs ingen långpromenad. Det får bli källarträning i stället. Vilde har varit ok sen senaste bakslaget i torsdags. Skönt! Han fixade till och med en tjuvrusning i går. Känns som om vi trots allt rör oss med små små steg framåt. Bakslagen är tack och lov korta.

Här är en bild av en av tikvalparna. Det är fyra i kullen. Vem som blir Jilla får jag veta om cirka tre veckor. Hjälp vad tiden går fort!

Lite valpbilder

Här kommer lite äckligt söta valpbilder (iaf tycker jag det...)

Våren har startat

I dag startade jag en av vårens kurser i apportering. Efter en lång skön frukost såg jag Kalla göra en fantastisk bragd! HUR kan vi använda det i kurser om mental träning? Tål att tänkas på.... Sen tränade Regina och jag Jelly och Moyo. Moysk utmaning är som alltid FOKUS! Att ha en tik precis där han ska arbeta är svårt! Efter lite diskussioner gick det riktigt bra. Det är så häftigt att se honom när han måste skärpa sig. Han blir en skolbok av överslagshandlingar när pressen släpper. Riktigt intressant att se. Efter det startade vi upp vårens första kurs. Ett gäng flattar med inslag av lab, golden och tollare. Dagens tema var linjetag. Alla jobbade på imponerande bra och hundarna (med mattar och hussar) presterade riktigt bra. Timmarna flög iväg så alldeles för snabbt var det dags att skynda hem till matlagning mm. Nu är det dags att lägga huvudet på kudden. I morgon är det två nya uppstarter och sen årsmöte i gbg-sektionen där jag nu avgår ur styrelsen. Jag måste börja prioritera. Inte kul, men nödvändig. Och om knappa fem veckor hoppas jag att lilla Jilla flyttar hem till oss. Fortsättning följer :)

Tröstlöst

Ibland får tårarna bara trilla längs kinderna utan att jag försöker stoppa dom. Så har det varit i kväll. Efter att ha varit symptomfri i snart två veckor (hade till och med slutat vara besvärad när vi satte på skon) är Vilde småhalt igen. Inte mycket. Snarare markerar han. Det visar att det inte är läkt och jag vet!!!!!!!!! det kommer att ta många månader. Men varje dag som går från senaste bakslaget är ett steg närmre en frisk Vilde. Och varje bakslag slänger oss tillbaka en massa steg. Jag älskar min Vilde så sanslöst. Jag saknar all vår träning, alla upptåg vi hittar på, allt som är han och jag. Djupt inne i mig har jag en sån ångest att han aldrig ska bli bra. Jag vet att prognosen är bra om vi sköter oss. Men det är inte lätt med en turbohund. När han fick gå lös en kort stund härom dagen var han så strålande lycklig. Han verkligen tackade mig. Nu är det tillbaks till lunk igen. Det som hände idag var att han tappade sin sko på promenaden. Han skuttade glatt omkring på mjuk mossa och vips var skon försvunnen. Någonstans på vägen hem böjde han till sin tå igen. Men vi har ju många månader framför oss med bakslag och framsteg. Bara att bita ihop och hålla tummarna. Jag älskar dig min prins.

Lite Moysnews

Nu när Vilde har träningsförbud (helt tröstlöst.... det blir många månader........) agerar Moyo heltidsträningskompis i stället. Han är inte helt van, utan blir ganska fort trött. Särskilt som det finns löptikar i grannskapet som distraherar. I söndags var vi på apporteringskurs. Han höll sig i skinnet och gjorde en del övningar riktigt bra. Det som är så kul med honom är att han verkligen har grunden dvs stadig o följsam. Det är verkligen lyxigt!!! Kruxet är när han kommer bort från mig och det dyker upp BRUDAR. Men sakta men säkert kommer vi överens om att arbete är himla kul det också. I dag träffade vi min kompis Erika med hennes två tollare Juni och Tya. Hundarna jobbade jättefint även om Moyo är splittrad på grund av löptikar. Vi tränade långa linjetag på fält och sen olika markeringar. Stackars Moys lyckades slänga sig med full kraft in i ett stort björnbärssnår och fastna..... Tack och lov räddade Erika honom utan större blodvite och han kunde lika glad fortsätta träningen. Det är gott gry i den gossen. Nu far vi iväg till Umeå några dagar medan hundar och äldste sonen är hemma och håller ställningarna. Tyckte Vilde var lite stel i kväll, men det beror med all säkerhet på att vi ökat motionsdosen och han belastar inte helt rätt pga sko/linda. Kvällsmasagen skvallrar. Dags att släcka lampan. God natt gott folk