Vilken höst....

Ingen ursäkt för att inte uppdatera, men hösten har verkligen pendlat mellan lycka och största oro. Vilde och jag har varit med på en del jakter. Verkligen kul och uppskattat av oss båda. Underbart att hans tå håller. Jilla utvecklas på ett positivt sätt och är riktigt kul att arbeta med även om hon på flickors vis inte är lika het som en hane. Men det är ju bara bra naturligtvis. Lilla Astrid har fått operera bort ett par tänder i överkäken. Inte alls farligt, men innan operation trodde jag att de skull få dra många (8-10?) så lyckan var total när det bara blev två..... Lovis är pigg som en nötskrika. Helt otroligt att mina flickor snart fyller 13! Min lilla Moyski har slitit med trasiga tår i ett par månader. Sicket elände. Men nu (ta i trä) verkar som om skadorna läkt ut, Problemet med slemhinnorna i munnen blir sakta bättre. Vi borstar tänder varje dag och tvättar med klorhexidinpreparat. Nu har han slutat blöda så kanske kanske räcker det endast med tandborstning i framtiden. Han verkar i alla fall må riktigt bra och har alla sina fina vita tänder på plats i munnen. Ni lägger vi 2014 bakom oss. Ett år av skador och uteblivna resultat men också en liten Jilla som dessutom fixade sitt gk i anlagsklass i viltspår ett par dagar efter 9-månadersdagen. Vårt lilla lyckopiller. Vi gläds också åt att fortfarande ha våra härliga tikar med oss. Må 2015 bli ett friskt år utan skador så att vi kan komma igång igen med prov och tävlingar. Här kommer lite bilder som verkligen hör hemma i bloggen men som jag inte haft ork att uppdatera med. Håll till godo!

Kort livstecken

Vill bara hälsa att bloggen vare sig är gömd eller glömd. Det är helt enkelt så att tiden just nu inte räcker till. Men hundarna och jag mår rätt bra. Moyo missade sitt prov då han visade sig ha en elak bakterie i halsen. Men efter en dunderkur penicillin verkar han nu rät ok. Får hoppas att det räcker så. Vilde trivs som fisken i vatten med sin återvunna frihet. Ett antal jakter har vi varit med på och än så länge ser tassen ut att hålla. Ta i trä! Mer utförlig rapport/reflektioner och förhoppningsvis bilder kommer så fort jag kan. Nu måste jag dyka i säng för morgondagen blir lång och intressant. Men innebär också avresa i ottan.... Hej på en stund!

Gårdagens eskapader

Gudarna ska veta att jag inte ställer ut mina hundar särskilt ofta, snarare tvärt om. Det är egentligen bara när jag har valp som jag springer vänstervarv. Nu har jag anmält Jilla till ett par utställningar och tänker att Moyo kan få hänga med. Om vi bortser från valputställningarna tror jag att han enbart ställts ut vid en dubbelutställning i UKL och så häromsistens i ÖKL för en norsk domare som inte alls gillade honom. Men det är bra träning så anmälda är dom :-)

I går var den första utställningen, SKK Västra i Backamo för Bertil Lundgren. Och han gillade mina hundar. Jilla blev BIR valp med HP och kritiken: Bra proportioner och storlek Välformat feminint huvud m bra käkparti Välburna öron Bra hals Väl tillbakalagd skuldra Tillräckliga vinklar Bra bröstkorg Stark rygg Väl buren svans Rör sig m bra steg Bra benstomme Bra pälskvalitet Vältecknad.

Moyo fick Excellent, vann öppenklassen med CK och blev sedan 2:a bästa hane med ett R-cert (lite snopet...). Hans kritik: Utmärkta proportioner Välformat maskulint huvud Utmärkt käkparti Välburna öron Bra hals o skuldra Tillräckliga vinklar Välformad bröstkorg Kort stark länd Bra rygg Ngt fallande kors Väl buren svans Rör sig med bra steg o attityd Ngt lös i armbågarna Bra benstomme o päls Vältecknad.

Så visst är det kul att det är fler än vår familj som tycker hundarna är fina! Nästa helg blir det ytterliga en utställning. Sen väntar vi en stund. Ganska länge om jag känner mig själv rätt!

Att välja valp

Sitter och funderar över val av valp och ännu viktigare, val av uppfödare. Det här är min historia:

När det var dags att köpa hund efter några års hundfrånvaro pga barn o familjefokus tvekade jag att skaffa flat igen. Tyckte det var väldigt mycket hund då vi trodde att barnen var en viktig pusselbit i logistikpusslet. Fick tipset av Åsa Dunberg att titta på Tollare som dykt upp på Lidingö BK och verkade ok. Aldrig sa jag som sett de små griniga hundarna några år tidigare på utställning. Men jag litade på Åsa och hittade snart en uppfödare i närheten - Bushunden. En seriös uppfödare som inte planerat fler kullar. Yngste sonen Jacob o jag åkte iaf dit o träffade Sockan o Skrållan. Härliga hundar!! Innan vi hann fundera vidare kontaktade BushundsBengt oss o sa att det var valpar på G. Spännande!! Facit blev att vi kom hem med våra två högst älskade brudar Astrid och Lovis nu 12,5 år.

Brudarna o jag jobbade ganska mycket i uppförsbacke. Min vilja var nog starkare än deras. Framför allt ville jag ha en arbetskamrat. Jag började leta efter en förstärkning till flocken och ganska snart visste jag att jag önskade mig en valp efter Agrosofens Banjo. Många nitlotter blev det och tröstande samtal till ingen nytta innan Louise på Tollarbo ringde o sa att NEJ! Jag vill inte ha en Ducke/Musse valp (Agrosofens Musetta dvs Banjos kullsyster). Joho sa jag som hade läst på! Mina tjejer kommer från en "misslyckad" parning. Två (tror vi) dog som valpar i tollarsjuka, men resten av valparna dvs 6 av 8 lever o är jättepigga 12,5 år gamla. Tollarsjuka är läskigt men jag kan bara konstatera att för oss har det gått bra. Hur många kullar har den statistiken på antal överlevande så här långt?

Så enveten som jag var fick jag efter många turer mitt livs drömhund från Louise - Vilde! Det kan låta krasst för jag avgudar mina brudar Astrid och Lovis. Och självklart är också Moyo som kom senare lika viktig. Men det är bara att konstatera att Vilde är en "once in a life time" hund. Vi har gjort alla fel och ganska mycket rätt också! Att arbeta med honom är som att använda droger (tror jag), helt fantastiskt!!!
Louise behöll också en hund i kullen - Qvicka. Trodde att jag nu satt nöjd men tyvärr var Vilde krypt och jag förstod snabbt att jag ville ha en (så nära det var möjligt) Vildevalp. Qvicka är väldigt lik Vilde så det kändes som om jag skulle hamna rätt nära om Q skulle få en kull.
Och så blev det. Hon fick en kull med Nacho och så kom Moyo in i vår flock. Louise och Ammie behöll härliga systrarna Lystra och Prima. Nu tyckte jag att vi skulle lugna oss så att mina fina tjejer skulle få vara i lugn och ro sina sista år hos oss utan jobbiga valpar. Men så blev det inte. I stället klev Jilla in i våra liv. Hon är dotter till Qvicka och Yoda. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Tjejerna tycker att hon är helt ok även om jag hade fruktansvärd ångest för att jag tog hem en valp till mina gamla fina men döva tjejer.

Om jag summerar kan jag konstatera att jag fått fantastiska vänner i mina uppfödare. Det känns viktigare än val av valp. Mycket kan hända med en valp under resans gång, men har jag inte stöd av min uppfödare är backen uppför väldigt jobbig! Har "stått efter" Louise i val av valp i tre kullar och det är jättebra! En uppfödare känner valparna mycket bättre än jag som bara sett dom vid något enstaka tillfälle, Så välj aldrig valp själv!! Bengt/Annelie och Louise/Ammie har gett mig de bästa hundarna. Även om Louise valt att faktiskt behålla kulsyskon till Vilde, Moyo och Jilla :)

Vad vore livet utan hundar?

Är gräsänka den här veckan och sitter och funderar på vad livet vore utan hundarna. Det är enkelt att konstatera att dagarna går åt till hundrelaterade aktiviteter. Hundpromenaderna så klart samt den dagliga träningsdosen som varierar från 30 minuter till 5-6 timmar beroende av vilka som ska tränas och i vad. Sen allt som har med hundarna att göra dvs kursverksamhet, styrelseuppdrag, beskrivningsuppdrag, svara på mail, träningsträffar och inte minst att ta hand om ett hem där fem hundar lever. I går hade vi en äckeldag. Har köpt mig en robotdammsugare som jag älskar. Tyvärr hade en av hundarna (Jilla?) lagt en hög på mattan som jag missat och dammsugaren spred effektivt ut den på mattan, golvet och in i sig. Supervidrig rengöring men det gick. Efter det roade sig gossarna med att rulla sig i en rutten fisk så det blev bad med lavendelschampo. Bajslukten är borta men fisklukten försvann inte lika lätt. Och med de saneringsinsatserna försvann den "lediga" tid jag skulle haft till annat.
Idag har jag mest flängt. Ni vet, handlat, baxat hem ett antal hundmatsäckar, långpromenad, tränat, hjälpt sönerna med diverse, planerat helgens beskrivningar mm mm mm. Inser att klockan passerat hundmatsdags i kväll igen.

Så om det otänkbara vore på riktigt dvs ett liv utan hundar, vad skulle jag gjort då? Ingen aning? Säkert något annat, fast mycket tråkigare. Kanske skulle jag titta på tv vilket jag nu gör max 1 timme i veckan. Kanske bli soffpotatis. Vad vet jag....
Det är egentligen bara när stormen viner och regnet piskar vågrätt samtidigt som fem hundar står förväntansfulla vid dörren och vill ut som jag funderar på vad jag egentligen håller på med. Men sen tar jag ett djupt andetag, pussar mina hundar, packar in mig i lämpliga kläder och beger mig ut. För mina hundar bangar inte för något, vare sig 35 graders värmebölja eller minus 25. Orkan eller hagel. Allt är helt ok tycker dom. Och det älskar jag dom för.

Sommaren är kort

Men i år verkar det som om det mesta faktiskt inte regnar bort. Härligt!!! Däremot hade jag hoppats på lite vila, men tji fick jag. Det är så mycket och snurrigt just nu att jag varken vet ut eller in. Försöker i alla fall att hinna med mig själv. Maken och jag tog en tur till Rom. Vi var borta några dagar och bara njöt medan våra söner tog hand om våra hundar.
Hundarna ja.... Alla tikar mår prima och Jilla gör framsteg i sin mycket försiktiga träning som mest består i att kunna vara lgn vid min sida. Vi har också påbörjat jaktfotet och nu snart börjar vi med stadgeträningen. Det är så skönt att kunna skynda långsamt!
Moyo ska starta på jaktprov på Specialen och jag slits mellan hopp och förtvivlan precis som det brukar vara med den hunden.... Vilde har tuggat i sig en sko (!) och fick ligga på djursjukhuset ett par dagar då magen rasade totalt på honom av den hårdsmälta kosten. Suck. Och så har vi slarvat med massagen av tån. Trodde liksom att vi skulle slippa det så plötsligt hade han tendens till stelhet i sina rörelser. Det gick snabbt och enkelt att få loss, men en nyttig påminnelse att det ska bli en livslång daglig rutin att ta hand om tån. Skulle aldrig förlåta mig själv om det är mitt fel om han får pensionera sig i förtid och bli Rally-hund. Nåja. Hösten får visa hur vi gör i framtiden. Han är i alla fall på ett strålande humör och pigg som aldrig förr min älskade prins. Fortsättning följer.

Otroligt nöjd!

Ja visst är jag det! Jag börjar i åldersordning:
Lovis är frisk som en fisk. Skuttar omkring och vill träna hur mycket som helst.
Astrid har nog en skada i ryggen. Kanske en artros, men hon mår jättebra. Svarar fint på sjukgymnastik och får nu en stöddos Rimadyl.
Vildes tå läker precis enligt prognos. Han fick träna lite vatten i fredags (Hurra!) vilket gick ua. Nu börjar jag så smått öka belastningen. Enligt plan ska han gå helt vanliga promenade i början av juli. Sen kan vi börja med mer seriös träning. Fast så klart att vi redan nu smygtränar lite mjukt. Är så oändligt rädd om tån. Vill inte äventyra hans framtida jakthundsliv. Men det kliar i kroppen på oss båda...
Moyo den stackaren hade lite oflyt. Först hade vi en helt underbar helg hos Agneta o Tina (Digby Tollers) men en av tikarna hade nyss löpt klart. Mums sa Moyo o brände massa krut på det. Ändå höll han ihop o vi hade härliga träningar. Dessutom fick gullungen smaka på att dra efter hare. Helt fantastiskt sa han <3 Som bonus kom han väldigt snabbt tillbaks efter jag ropat in honom så även jag blev nöjd och glad. Träningen med mina bästa träningskompisar Liselotte och Annika i fredags blev uppförsbacke tills vi insåg att söket vi lagt ut var väldigt svårt. Nu är allt glömt och förlåtet. Extra glad är jag att allt vilt kom in utan en extra liten blink på matte. Bonus med labbekompisträningen där han skötte sig prima. Arbetade på utan att bry sig om snyggtiken som precis löpt klart. Duktig pojk!
Och så Jillonen... Vildes systerdotter o Moyskis halvsyster. Vad mer behövs förklaras...... Hon är bara bäst!!! Jag tar en fågel (vilken som) o droppar medan vi är ute o går. Sen vänder vi upp o hon springer rakt ut o hämtar in. Det samma gäller dummisar, pälsdummies, plastankor och allt annat inklusive vanlig fågel. Inga problem! Vi tränar inte ett dugg. Hon hänger bara med lilla gullungen. Så här långt är hon exakt allt jag sökt. Vilde "juniora" <3 <3

Uppdateringar

Jahapp. Återigen kan jag konstatera att tiden bara rusar iväg........ Snart är det dags för mig att lämna in jobbdator och jobbmobil för att sedan likt Bambi pröva mina ben på hal is. Det gör att jag minst sagt har det hektiskt just nu. Hundarna får tyvärr stå till sidan en del men lite har vi i alla fall hunnit med. Så här kommer ett inlägg som säkert blir långt.
Jag börjar bakifrån dvs idag. Jilla och jag har varit på inoff utställning på Lerums BK. 3 dagar efter det att hon fyllde 4mnd gjorde hon alltså debut i utställningsringen. Det gick strålande. Konkurrent var den väldigt snygge och trevliga hr Race men Jilla drog det längsta stråt och blev Bir. Dessutom blev hon Big 2 och fick följande kritik: "Lovande valp som rör sig väl, perf i hull, väl ansatt svans, bra rygg & halslinjer, vältecknad, välvisad, lovande feminin tik GRATTIS". Ännu roligare än den finfina kritiken var att hon under hela evenemanget betedde sig helt strålande. Trygg och glad spatserade hon omkring. Slog sig till ro när jag satte mig. Travade glatt runt i ringen och lät sig villigt hanteras av domaren. Kort sagt en liten pärla!!

I onsdags var Jilla och jag på valpjaktkurs hos Eva Thorén. Riktigt bra och intressant. Bara fokus på lugn och ro. Att kunna söka sig själv till min sida utan kommando och följa med. Att kunna slappna av trots att andra hundar tränar runtikring. Jilla skötte sig fint. Med på resan var pojkarna som tyckte det var väldigt konstigt att dom bara fick sitta i bilen. Men så klart hann vi med en skön långpromenad innan det var dags för den tråkiga vilan.

I söndags var Moyo och jag på wt igen. Vi hade knappt tränat något så förväntan var låg. Tur det för han var minst sagt splittrad. Tyckte mest han svassade omkring och kissade. Dessutom gnisslade han lite vilket stör mig oerhört. Men helt galet kan det inte gått för så här blev det:
Ruta 1, närsök - Inte en siffra rätt. Bara trams o pink så jag bröt. Fick iaf 3 poäng för den dummien han tog in.
Ruta 2, 2 enkelmarkeringar - Här gjorde han ett fint arbete med den första dummien men såg inte den andra. 9p
Ruta 3, markering + dirigering - Gjorde ett helt ok arbete med tog en lov till dirigeringen. Vattnet drog... 17p
Ruta 4, sök (!) - Tyckte mest han tramsade omkring och kurtiserade domarens tik som låg bakom rutan. Men de två dummies som skulle komma in kom in precis på sekunden. 14p
Ruta 5, vattenmarkering plus "gungflymarkering" - Här gjorde han ett riktigt bra arbete men la tyvärr dummien på vattenmarkeringen (surt fö det brukar han inte) och på den sista bollade han våldsamt med dummien. Suck. Han var nog lite trött då för det har jag inte sett honom göra tidigare. 15p
Så totalt 58 blygsamma poäng. Men han satt stadig som en klippa och det gjorde mig riktigt glad. Påt igen!!!

Tollingjaktprovet vi anmält oss till strök jag för Moyo har inte varit sig lik på sistone. I stället åkte vi på utställning på söndagen. Vilket skämt! Alla ökl hanar fick vg. Moyo fick att han saknar könsprägel...... Domaren måste vara förvirrad efter att ha dömt labbar hela dagen. Men hörde sen att hon föredrar tjocka drevertollare så då kunde jag ju sparat dom pengarna och timmarna.

Sen har vi så klart gjort en massa annat. Har gjort ett par BPH-beskrivningar, tränat med kompisar, skrivit certifieringen till SSRK-instruktör (har inte fått resultatet än)mm mm. Så bara för att jag inte skriver något innebär det inte att jag inte gör något. Snarare tvärt om......

Härliga nyheter!

Som vanligt händer det massor av saker.
I helgen var Astrid, Jilla och jag på äventyr. Men vi (Moyo och jag) började redan på fredagen med en kurs för Anita Norrblom. Som alltid lika bra, tänkvärt och inspirerande och även utmanande. Hon är verkligen en av mina absoluta favorittränare. Kommer försöka träna vidare med henne så mycket det går under en period för att ge oss en skjuts framåt. Moyo kämpade i alla fall på och jag kan konstatera att vi verkligen är på rätt väg!
På fredagskvällen for vi vidare till Sämsholm (Astrid, Jilla och jag) för att vara med på SSRK-Göteborgssektionens årliga instruktörsfortbildning. Den skulle hålla på hela helgen, men tyvärr kunde vi bara stanna till lördag eftermiddag. Lilla Astrid fick i alla fall många tillfällen till arbete, både med jaktlydnad, svåra markeringar och vattenmarkeringar. Hon var jätteduktig och sååååå lycklig! Jilla hängde på och skötte sig utmärkt. Vi tränade att slappna av mellan mina ben även om det trillar saker runt omkring (ryggsäcken), Även hon fick en dos jaktlydnad. Lilla prinsessan <3 Efter lördagens aktiviteter for vi vidare till Backamo och kennel Inlicios träningshelg. Jag hade förmånen att få döma deras apporteringstest på söndagsmorgonen. 5 duktiga hundar som jag alla kunde godkänna. Kul! Som grädde på moset fick Jilla möjlighet att prova på olika sorters vilt. Hon apporterade duva, kråka, and, stor kanin och så baxade hon en gås. Det är verkligen gott gry i den tösen!!! Jag gillar verkligen hennes inställning. På vägen hem passade jag på att hämta upp vilt så nu är frysen till brädden fylld igen. Härligt! Och sen det bästa av allt: Vildes tå läker över förväntan. Hurra!!!!!!!!! Vi var på återbesök i går och konstaterade att han snart fått tillbaka full rörlighet, att han inte har någon smärta och att han nu tar ut steget fullt. Vi ska fortsätta på inslagen bana dvs stretcha tån varje dag, fortsatt koppel men sakta öka på tiden som han får vara lös och börja träna lugnt. Kan bara inte komma på vad det skulle vara då han alltid satsar 200% i allt. Men Ole Frykman var väldigt optimistisk att vi skulle kunna köra för fullt på höstens jakter bara vi fortsätter att sakta sakta bygga upp honom igen. Å vad jag hoppas att det blir så bra som det verkar kunna bli. Vi känner hoppet växa! Utöver allt det här fortsätter Vilde att filma och fotografera för sommarenmedscalibor. Vi har riktigt roligt med kameran!

Här är en bild på Jilla som Vilde tog här om dagen.

WT i Säve

Min almanacka är som vanligt helt hysteriskt fulltecknad, men nu har jag i alla fall klarat av en av de aktiviteter som tyngt mig, framförallt mailmässigt :-).
Vi har haft Göteborgssektionens årliga wt (workingtest) i Säve och i år skulle jag både starta med Moyo på lördagen och vara provledare på söndagen. Har haft väldigt god hjälp av både lördagens provledare Christer och Marianne som är vår wt-annsvariga.
Moyos dag blev riktigt bra. Ingen topprestation, men tillräcklig för att vi nu, om vi vill, får starta i en högre klass. Men det vill vi inte än. Så här gick det:
Ruta 1 - två enkelmarkeringar. Den första rullade iväg så Moyo fick leta en stund. Han låg fint kvar i området o löste problemet. Den andra spikade han. Domaren lastade inte honom för att den rullade iväg. 18p
Ruta 2 - en enkelmarkering. Kastaren var dold så hon klev fram innan kastet och visade sig. Moyo trodde då att det var sök och sprang direkt fram till henne och började leta rulle. Sen virrade han omkring och jag fick dirigerat honom till dumpen som i alla fall kom in. 4p
Ruta 3 - ett linjetag och en markering. Vi la själva ut linjetaget o sen en markering innan hunden tog in linjetaget. Enkelt! 19p
Ruta 4 - Vi gick efter en skytt. Först kom en markering som hunden skulle hämta och sen en som jag hämtade. Moyo var lite luktig i marken. Tror det var det hon drog för. 17p
Ruta 5 - enkelmarkering där vi skulle göra helt om 2 ggr innan vi skickade hunden. Moyo var helt stadig men vi missförstod varandra när vi vände helt om så det blev lite snurrigt. 17p.

Men som sagt 75p är gränsen och 75p fick vi. Hurra för min lilla kille!!!
Gårdagen avlöpte väl och jag har fått flera trevliga hälsningar från nöjda deltagare. Kul! I dag ska jag beskriva ett gäng hundar för BPH. Kommer att bli intressant. Hej på en stund!

Hemma igen

Men oj så fort tiden går!
Sitter och funderar på vad jag gjort de här första dagarna. Hmmm
Måndag: Tvätt!!! Både för sonen som flyttar idag o hela veckan i Åre, hjälper sonen att flytta, jobb så klart, hundträning, byter däck på bilen mm
Tisdag: Jobb, fiber ska installeras men det går inte bra vilket tarvar mitt engagemang, mammografi, vaccination, långpromenad, flytt/installationshjälp hela eftermiddagen/kvällen, städa.
Onsdag: Mängder av jobb, personsök, planering inför helgens wt, hämta o lämna grejer, städa mer, mer fiber, besök på västras styrelsemöte, långprommis, kvällsarbete. Inte undras på att jag redan börjar krokna......
Gonatt!

Så fort tiden går...

I dag är det lördag och i morgon reser vi söderut igen. Veckan har varit härlig även om jag jobbat mest hela tiden. Men med en liten valp som följeslagare blir det ändå inte tid för vila. Nu måste jag nog vänta en lång tid innan jag skaffar fler fyrbeningar. Med fem i huset blir det aldrig tid för vila. Och just det känns det som om jag behöver just nu. Jaja, det lugnar förhoppningsvis ned sig i juni. Om inte annat har jag slutat på banken då vilket innebär att jag har fem dagar till att jobba undan allt som jag ligger efter med. Det ska bli skönt!

Här är iaf en bild tagen hemma av Vilde. Längtar tillbaka till våren nu!

Vi drar till fjällen

Eller rättare sagt, vi är redan här, närmare bestämt i Åre. Det är maken och jag tillsammans med tre av hundarna som har en veckas semesterliknande arbetsvecka. Astrid och Lovis har fått stanna hemma då Astrid höglöper vilket skulle gjort resan fullständigt outhärdlig. För att hon skulle slippa vara ensam fick Lovis också stanna hemma. Nu går det ingen nöd på dom då äldste sonen och hans flickvän är hemma och skämmer bort dom. Tyvärr är vädret trist med regn och hård vind vilket gör att vi inte är ute så mycket som vi borde. Isen på sjön är dessutom ganska rutten så vi håller oss till långa powerwalks längs vägarna. Det funkar det också! Jag njuter av lyxen att ha Jillavakt så att jag kan fokusera på killarnas promenader. Fortfarande är Vilde förvisad till koppelpromenader så för honom är det här inget konstigt, men Moyo tycker nog att det är surt att han inte får flänga omkring som vanligt. Hoppas vi får någon fin dag i alla fall.....

Jillanews

Nu har vår nya lilla prinsessa bott hos oss i en dryg vecka. Men tänk att det känns som om hon alltid funnits här. Hon är så självklar i allt, modig men ändå försiktig, busig men ändå lugn, gosig men ändå frihetsälskande.

Så vilka egenheter har hon?
Hon älskar mat! Och med mat avser hon allt som går att äta dvs torrfoder, människomat, frukt o grönsaker, kadaver och avföring. (i prioriterad ordning).
Sover gör hon helst riktigt nära. Gärna på halsen.
Hon är signalsäker som få. Det har gjort att anpassningen till flocken går snabbt och smärtfritt.
Hon älskar att åka bil bara Vilde är med.
Hon får små tokutbrott när hon är glad. Då rusar hon runt runt runt det fortaste hennes små ben bär.
Hon bär gärna saker men är bytesmedveten.
Hon gillar att följa med och går gärna på min vänstra eller högra sida och söker kontakt.
Och så är hon helt enkelt alldeles alldeles underbar!!!!

Den andra nyheten

Den andra nyheten, kanske den största i alla fall för mig personligen, är att jag kommer att sluta på mitt jobb den sista juli. Jag har jobbat för samma arbetsgivare i 25 år så det är verkligen dags att göra något nytt. Vi omorganiserar återigen och den här gången kändes det dags att tacka för mig. Vi skiljs som vänner vilket känns bra. Vad jag ska hitta på sen är fortfarande en öppen fråga även om jag har både drömmar, idéer och funderingar. Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka klara mig på egen hand. Kommer under våren gå ett par kurser för att bredda mig inom det som kallas "change management". Det blir ett bra komplement till min coaching. Självklart kommer hunderiet också få ta plats. Det blir en spännande framtid hoppas jag. Men innan dess har jag ett par månader kvar att jobba och en lång skön semester. FB-R(funktionsbeskrivning retriever) drar igång nu också vilket förhoppningsvis blir en uppskattad beskrivning hos våra retrieveruppfödare. Läs mer på ssrk's hemsida

Den första nyheten

För ett par månader sedan blev jag kontaktad av en reklambyrå som undrade om jag ville vara med om en sommarkampanj. Först blev jag blev skeptisk men ändå nyfiken. Det visade sig vara en kampanj för Scalibor. Kampanjen går ut på att sex hundar utrustas med varsin Gopro-kamera och ska under 6 månader dokumentera sin sommar. Klart att jag hoppade på. Vilde som alltid trivs med olika upptåg blev det självklara valet av hund ur flocken. Nu fotar och filmar vi för fullt. Bilderna laddas upp på hans instagramkonto sommarenmedvilde. Följ oss gärna och gilla mina bilder. Vi har en egen liten intern skojtävling oss emellan. Du hittar oss här. Kul har vi även om det i början var mycket pyssel med att få allting att fungera. Många kassa bilder blir det, men en del riktigt roliga också. Här är en t.ex.

Bilden togs när Vilde satt bakom ett staket och hoppades på att jag skulle träna honom.

Välkommen Jilla!

På tisdag hämtar jag hem min nya lilla stjärna, Tollarbos Jilla i Yodastil. Vi räknar timmarna tills hon kommer. Mycket annat spännande är också på gång så håll utkik i bloggen!!

Hostiga jag

Har lyckats dra på mig en herrejissesförkylning. Trodde inte det var fysiskt möjligt att hosta så mycket. Tji vad jag bedrog mig. Går nu igenom varenda huskur som existerar. Fruktansvärt segt och jag har inte tid med det här. I morgon kväll har vi ett villigt BPH-möte. På fredag ska jag träffa valparna en sista gång innan det är dags för Louise och Ammie att bestämma vem som blir min lilla prinsessa. på lördag är det årsmöte i tollarklubben och på söndag har vi ett jaktseminarium som jag leder. Så som ni ser finns det ingen tid för vila mer än idag. Nästa vecka ser tyvärr inte så mycket bättre ut heller...... Det är jättesynd om mig!

Nedräkning

Nu är det bara 16 dagar kvar till Jilla flyttar hem till oss. Vet inte vem hon är, men det blir bra vilken valp det än blir :-)

Inget ont som inte har något gott med sig!

Kan konstatera att om vi bortser från tån så mår Vilde bättre nu än han gjort på många år. Han är på väldigt gott humör, kelig och lekfull. Säkert beror en del på bristande fysisk aktivitet, men hans kropp får verkligen läka ut. Det känns så roligt att se honom gosa med Moyo som han inte gjort på säkert ett år. Förra säsongen körde jag honom hårt, i år blir det tvärt om. Jag lär mig mer om min hund och han lär sig kanske något han också. Om inte annat har han glädjen av att inte ha ont någonstans. För just nu verkar inte ens tassen besvära honom. Jag är glad för varje dag han slipper smärta. Dom andra tre mår prima. Även dom får ju en släng av vilosleven även om Moyo å sin sida har fått en rejält ökad träningsdos. Det mår även han bra av!I morgon ska Vilde och jag på en dagstur till Stockholm. Det blir kul!

Efterlysning!

Jag är på jakt efter en riktigt bra skyddsko för framtass. Vem har tips?!

Våren börjar pocka på

I helgen hade vi kursstarter för SSRK och dessutom årsmöte i Göteborgssektionen. Jag har suttit med i styrelsen en del år (6 tror jag) och som tack fick jag det här fantastisk fina bädden.

Upprymd av att fått en så fin present tillbringade jag tid efter jobbet igår med att styra och ställa med en massa praktiska saker. I dag skulle jag varit i Stockholm, men en nerriven ledning satte stopp för det. Fick i stället lite egen tid vilket känns lyxigt särskilt som hundarna har en vilodag idag dvs ingen långpromenad. Det får bli källarträning i stället. Vilde har varit ok sen senaste bakslaget i torsdags. Skönt! Han fixade till och med en tjuvrusning i går. Känns som om vi trots allt rör oss med små små steg framåt. Bakslagen är tack och lov korta.

Här är en bild av en av tikvalparna. Det är fyra i kullen. Vem som blir Jilla får jag veta om cirka tre veckor. Hjälp vad tiden går fort!

Lite valpbilder

Här kommer lite äckligt söta valpbilder (iaf tycker jag det...)

Våren har startat

I dag startade jag en av vårens kurser i apportering. Efter en lång skön frukost såg jag Kalla göra en fantastisk bragd! HUR kan vi använda det i kurser om mental träning? Tål att tänkas på.... Sen tränade Regina och jag Jelly och Moyo. Moysk utmaning är som alltid FOKUS! Att ha en tik precis där han ska arbeta är svårt! Efter lite diskussioner gick det riktigt bra. Det är så häftigt att se honom när han måste skärpa sig. Han blir en skolbok av överslagshandlingar när pressen släpper. Riktigt intressant att se. Efter det startade vi upp vårens första kurs. Ett gäng flattar med inslag av lab, golden och tollare. Dagens tema var linjetag. Alla jobbade på imponerande bra och hundarna (med mattar och hussar) presterade riktigt bra. Timmarna flög iväg så alldeles för snabbt var det dags att skynda hem till matlagning mm. Nu är det dags att lägga huvudet på kudden. I morgon är det två nya uppstarter och sen årsmöte i gbg-sektionen där jag nu avgår ur styrelsen. Jag måste börja prioritera. Inte kul, men nödvändig. Och om knappa fem veckor hoppas jag att lilla Jilla flyttar hem till oss. Fortsättning följer :)

Tröstlöst

Ibland får tårarna bara trilla längs kinderna utan att jag försöker stoppa dom. Så har det varit i kväll. Efter att ha varit symptomfri i snart två veckor (hade till och med slutat vara besvärad när vi satte på skon) är Vilde småhalt igen. Inte mycket. Snarare markerar han. Det visar att det inte är läkt och jag vet!!!!!!!!! det kommer att ta många månader. Men varje dag som går från senaste bakslaget är ett steg närmre en frisk Vilde. Och varje bakslag slänger oss tillbaka en massa steg. Jag älskar min Vilde så sanslöst. Jag saknar all vår träning, alla upptåg vi hittar på, allt som är han och jag. Djupt inne i mig har jag en sån ångest att han aldrig ska bli bra. Jag vet att prognosen är bra om vi sköter oss. Men det är inte lätt med en turbohund. När han fick gå lös en kort stund härom dagen var han så strålande lycklig. Han verkligen tackade mig. Nu är det tillbaks till lunk igen. Det som hände idag var att han tappade sin sko på promenaden. Han skuttade glatt omkring på mjuk mossa och vips var skon försvunnen. Någonstans på vägen hem böjde han till sin tå igen. Men vi har ju många månader framför oss med bakslag och framsteg. Bara att bita ihop och hålla tummarna. Jag älskar dig min prins.

Lite Moysnews

Nu när Vilde har träningsförbud (helt tröstlöst.... det blir många månader........) agerar Moyo heltidsträningskompis i stället. Han är inte helt van, utan blir ganska fort trött. Särskilt som det finns löptikar i grannskapet som distraherar. I söndags var vi på apporteringskurs. Han höll sig i skinnet och gjorde en del övningar riktigt bra. Det som är så kul med honom är att han verkligen har grunden dvs stadig o följsam. Det är verkligen lyxigt!!! Kruxet är när han kommer bort från mig och det dyker upp BRUDAR. Men sakta men säkert kommer vi överens om att arbete är himla kul det också. I dag träffade vi min kompis Erika med hennes två tollare Juni och Tya. Hundarna jobbade jättefint även om Moyo är splittrad på grund av löptikar. Vi tränade långa linjetag på fält och sen olika markeringar. Stackars Moys lyckades slänga sig med full kraft in i ett stort björnbärssnår och fastna..... Tack och lov räddade Erika honom utan större blodvite och han kunde lika glad fortsätta träningen. Det är gott gry i den gossen. Nu far vi iväg till Umeå några dagar medan hundar och äldste sonen är hemma och håller ställningarna. Tyckte Vilde var lite stel i kväll, men det beror med all säkerhet på att vi ökat motionsdosen och han belastar inte helt rätt pga sko/linda. Kvällsmasagen skvallrar. Dags att släcka lampan. God natt gott folk

Hipp hipp hurra!

I går fyllde Vilde 6 år och idag är det tjejernas tur att fylla aktningsvärda 12 år! När Moyo fyllde tre i julas var Astrid magsjuk så dagen uppmärksammades inte speciellt. Alltså skulle vi fira gånger 4 till middagen. Leverpastej och köttig varmkorv inköptes och delades på fyra. Alla fick sitta och vänta på ett varsågod. Då såg jag återigen skillnaden mellan mina 4 juveler. Lovis och Vilde vräkte i sig sina portioner. Moyo som helst vill ha små bitar tog leverpastejen och gick iväg. Astrid som hatar att bli styrd över såg deppad ut trots den goda maten på tallriken. Skulle avsluta med lite vanligt torrfoder för att neutralisera magarna. Killarna o Lovis blev nöjda och särskilt Moyo som fick sina korvbitar som jag räddat från hans fat. Astrid däremot kissade på sig av anspänning och gick ut och kräktes upp lite av korven. Hon klarar verkligen inte av känslostormar längre den flickan...... Nåväl. Det slutade lyckligt. Astrid fick lite extra torrfoder och smaskade glatt i sig sin vanliga mat. Tryggt och gott sa hon! De andra åt också med stor förtjusning den vanliga maten. Varför fjäskar jag???

Stackars stackars Vilde

Och stackars resten av flocken. Vilde har skadat en tå. Det gjorde han när vi var hos min kompis Lisa och tränade efter alla helgerna. Hundarna har ju haft en rejäl omgång magsjuka. Alla utom Lovis. Men nu var alla friska och vi fick till ett härligt träningspass (se bilderna). Men när Vilde hoppade ut ur bilen lyckades han fastna med en tå. Det blev ingen fraktur, men väl ett sesamben som trycktes ur position. 6 veckor i koppel varav två med strikt koppelvila. STÖN! Nu har i alla fall 2,5 vecka gått och vi förlänger så sakteliga promenaderna. Om en vecka går vi nog ganska vanliga promenader och efter ytterligare en dryg vecka kanske han kan få vara lite lös i slutet av rundorna om Moyo är i koppel. Men den enes olycka blir ju lätt den andres lycka. Det här innebär att allt träningsfokus ligger på Moyo till hans stora förundran och Vildes förtvivlan. Vilde får klara sig med lite lydnadsträning inomhus och aktiveringsleksaker. Moyo däremot får träna både jakt och personsök. Kul hälsar han! Får se om det räcker till start till våren. Det är planen i alla fall. Vildes skada däremot kom ju tidsmässigt rätt ok så jag hoppas inte det ska störa årets planer för mycket. Vi får se!Här är i alla fall lite bilder som Liselott tog på träningen.

Album

Moyobilder Sitter och leker med ett nytt verktyg för att göra album - jAlbum. Verkar enkelt. Har inte precis valt mina vackraste bilder....