Att välja valp

Sitter och funderar över val av valp och ännu viktigare, val av uppfödare. Det här är min historia:

När det var dags att köpa hund efter några års hundfrånvaro pga barn o familjefokus tvekade jag att skaffa flat igen. Tyckte det var väldigt mycket hund då vi trodde att barnen var en viktig pusselbit i logistikpusslet. Fick tipset av Åsa Dunberg att titta på Tollare som dykt upp på Lidingö BK och verkade ok. Aldrig sa jag som sett de små griniga hundarna några år tidigare på utställning. Men jag litade på Åsa och hittade snart en uppfödare i närheten - Bushunden. En seriös uppfödare som inte planerat fler kullar. Yngste sonen Jacob o jag åkte iaf dit o träffade Sockan o Skrållan. Härliga hundar!! Innan vi hann fundera vidare kontaktade BushundsBengt oss o sa att det var valpar på G. Spännande!! Facit blev att vi kom hem med våra två högst älskade brudar Astrid och Lovis nu 12,5 år.

Brudarna o jag jobbade ganska mycket i uppförsbacke. Min vilja var nog starkare än deras. Framför allt ville jag ha en arbetskamrat. Jag började leta efter en förstärkning till flocken och ganska snart visste jag att jag önskade mig en valp efter Agrosofens Banjo. Många nitlotter blev det och tröstande samtal till ingen nytta innan Louise på Tollarbo ringde o sa att NEJ! Jag vill inte ha en Ducke/Musse valp (Agrosofens Musetta dvs Banjos kullsyster). Joho sa jag som hade läst på! Mina tjejer kommer från en "misslyckad" parning. Två (tror vi) dog som valpar i tollarsjuka, men resten av valparna dvs 6 av 8 lever o är jättepigga 12,5 år gamla. Tollarsjuka är läskigt men jag kan bara konstatera att för oss har det gått bra. Hur många kullar har den statistiken på antal överlevande så här långt?

Så enveten som jag var fick jag efter många turer mitt livs drömhund från Louise - Vilde! Det kan låta krasst för jag avgudar mina brudar Astrid och Lovis. Och självklart är också Moyo som kom senare lika viktig. Men det är bara att konstatera att Vilde är en "once in a life time" hund. Vi har gjort alla fel och ganska mycket rätt också! Att arbeta med honom är som att använda droger (tror jag), helt fantastiskt!!!
Louise behöll också en hund i kullen - Qvicka. Trodde att jag nu satt nöjd men tyvärr var Vilde krypt och jag förstod snabbt att jag ville ha en (så nära det var möjligt) Vildevalp. Qvicka är väldigt lik Vilde så det kändes som om jag skulle hamna rätt nära om Q skulle få en kull.
Och så blev det. Hon fick en kull med Nacho och så kom Moyo in i vår flock. Louise och Ammie behöll härliga systrarna Lystra och Prima. Nu tyckte jag att vi skulle lugna oss så att mina fina tjejer skulle få vara i lugn och ro sina sista år hos oss utan jobbiga valpar. Men så blev det inte. I stället klev Jilla in i våra liv. Hon är dotter till Qvicka och Yoda. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Tjejerna tycker att hon är helt ok även om jag hade fruktansvärd ångest för att jag tog hem en valp till mina gamla fina men döva tjejer.

Om jag summerar kan jag konstatera att jag fått fantastiska vänner i mina uppfödare. Det känns viktigare än val av valp. Mycket kan hända med en valp under resans gång, men har jag inte stöd av min uppfödare är backen uppför väldigt jobbig! Har "stått efter" Louise i val av valp i tre kullar och det är jättebra! En uppfödare känner valparna mycket bättre än jag som bara sett dom vid något enstaka tillfälle, Så välj aldrig valp själv!! Bengt/Annelie och Louise/Ammie har gett mig de bästa hundarna. Även om Louise valt att faktiskt behålla kulsyskon till Vilde, Moyo och Jilla :)