Håll tummarna!

I morgon ska Vilde på återbesök hos sjukgymnasten. Jag hoppas hoppas hoppas att hon ger tummen upp!! Vilde och jag tränar i alla fall lite lydnad varje dag som jag är hemma. Men det är inte lätt att träna fjärrdirigering när den lilla kroppen är överfull av energi.
Förra söndagen fick Astrid agera stand in på Vildes jaktkurs. Och det gjorde hon med den ära!! Kursen ligger på Ökl/Ekl nivå och där har hon och jag aldrig riktigt varit. Men hon är genomtränad och tyckte det var fantastiskt att få vara med mig i skogen. Alltså presterade hon som bara hon kan göra min lilla prinsessa. Sök, dirigeringar och kluriga linjetag. Allt gick inte perfekt. Men det gjorde det inte för någon av de andra heller.
Mr Moyo och jag fortsätter att träna på i sann "Niina anda". Det går så bra och jag tycker att jag börjar få bra tryck i honom. Riktigt kul faktiskt!!
Snart måste jag nog kolla upp tjejerna igen. De har varsin identisk knöl på bröstkorgen. Är egentligen inte orolig, för hur stor är sannolikheten att dom får något elakt på exakt samma ställe.... Men kolla ska man alltid. Fast just nu känns det som om vi har fått nog av veterinärer för en stund! Ska ut o resa i ett par veckor (i alla fall till och från). Sen ska jag ta tag i det vardagliga igen. Ingen rast och ingen ro....

Beskriven och lydig!

Moyo och jag har varit iväg på en liten utflykt. Det var riktigt mysigt att bara vara vi två. Det har inte hänt sen jag fick hem honom och faktiskt är det först nu som jag känner att han är riktigt riktigt bara min! Lilla älsklingen!! Nåväl, vi for till Stockholm förra lördagen i ottan. Först gjorde vi ett kort besök hos min mamma för att hjälpa henne med datortrubbel. Vi hann med en skön promenad på Lidingö innan vi for vidare mot vandrarhemmet i Gimo där vi skulle bo i tre nätter. Spännande sa Moyo. Undrar hur det rummet smakar? Det fick han inte reda på för jag var välutrustad med massor av kompostgaller... På plats fanns hans syskon Krut, Rio, Våga och N'avii. På söndagen anslöt Lystra, Prima, Ockra, Indra och Joy. Bara Nelly saknades. (Hon kom på kvällen) Det var jättekul att träffa alla igen. Några har vi inte träffat sen valplådan. Söndagens aktivitet var först och främst funktionsbeskrivning av hela kullen. Vi passade också på att jaktträna. Kul hade vi och det var en trött matte och en ännu tröttare hund sin gick och la sig den kvällen. På måndag-tisdag hade vi lydnadsträning för Niina Svartberg. Det är alltid lika inspirerande att träna för henne. Har verkligen inte "övertränat" min lilleman så vi låg klart efter om vi jämför oss med syskonen. Och det är jag nöjd med!! Vi tar det lugnt och jag arbetar väldigt fokuserat med grunderna. Självklart är ett delmål att han ska bli SE L Ch, men det blir när vi är mogna för det. Han visade klar tallang i alla fall och är väldigt trevlig att arbeta med. Han växlar från noll till hundra direkt vilket förvånade många. Han ser väldigt cool ut när han sitter och väntar. På tisdagkvällen var det dags för mig att ta på bankpyjamasen och bege mig till Tallinn för en tvådagars konferens. Moyo stannade hos gammelmatte Louise och levde Stockholmsliv ytterligare ett par dagar. På fredag morgon var det äntligen dags att återförenas och styra hemåt igen. Vi var båda lika nöjda med att landa hemma hos flocken. Nu går vi runt och njuter. Själv har jag hållit kurs hela lördagen. I dag ska Astrid agera stand in för Vilde när det är dags för hans jaktkurs.
Vilde ja, han blir bättre och bättre. Har varit utan smärtstillande i snart en vecka. På onsdag är pencillinkuren klar och veckan efter är det återbesök hos sjukgymnasten. Håller tummarna så att dom vitnar att vi så smått kan börja träna igen och att han kan få vara lite lös i skogen. Men först ska han bli helt frisk!!
Thank you Imke for all beautifull pictures!!

Man kan aldrig veta...

Förra helgen var killarna och jag iväg på en trevlig utflykt. Vi sammanstrålade med min kompis Eva och hennes unga Collie Cobra i Solhaga för att förkovra oss i hundträning och prata massa hund i största allmänhet. Helgen blev precis så lyckad som jag hoppats. Helt ok väder, bra spår och lydnadsträning samt lite jaktträning. Vi hade kostat på oss helpension och åt därför också god mat och tjôtade en massa!! Men jag tyckte inte att Vilde var sig riktigt lik. Kände igenom honom och hittade att han ömmade på höger bak. Vi hade en tid hos sjukgymnasten i måndags och hon sa direkt att det här behöver vi kolla hos veterinären. Jag åkte dit, röntgade igenom lilleman och bad dessutom om ett Borreliaprov. Röntgen visade ingenting men däremot provet! Så nu äter Vilde pencillin och är piggare än han varit på ett par månader. Tänk vad det smyger sig på...... Men jag har fått stryka allt vad tävlingar heter under två månader pga karenstider plus att han ska "vila" i tre veckor. Dumheter hälsar Vilde.
Moyo och jag passade på att få en skön träningsdag i söndags. Vi tränade för första gången på flera månader i grupp. Moys som är ett översocialt litet kryp tjöt av lycka över att se så många människor och hundar. Han är tyst när han arbetar, men desto ljudligare när vi sitter och fikar etc. Dessutom fanns det ju så många otroligt sexiga tikar att flirta med. Suck. Nåja, minigrisen gjorde finfina markeringar, linjetag och sök. Om jag bara blundar för hans avlämningar som ännu inte är helt i hamn kan jag iaf konstatera att han inte bryr sig om underlag eller annat som kan dyka upp när han jobbar förutom dofter :( Han har inga problem att springa långt upp med en dummie efter vattenmarkering och söker riktigt bra. Så onekligen har jag något att arbeta vidare med!! Det var en trött liten kille som kom hem och möttes av en leksugen Vilde. Stackars Moys försökte värja sig på alla tänkbara sätt så vi fick säga till Vilde att lägga av. Det var länge sen :)
Så nu passar jag på att träna Moyo lite extra. Det kan verkligen behövas!