måndag 3 oktober 2011

Man kan aldrig veta...

Förra helgen var killarna och jag iväg på en trevlig utflykt. Vi sammanstrålade med min kompis Eva och hennes unga Collie Cobra i Solhaga för att förkovra oss i hundträning och prata massa hund i största allmänhet. Helgen blev precis så lyckad som jag hoppats. Helt ok väder, bra spår och lydnadsträning samt lite jaktträning. Vi hade kostat på oss helpension och åt därför också god mat och tjôtade en massa!! Men jag tyckte inte att Vilde var sig riktigt lik. Kände igenom honom och hittade att han ömmade på höger bak. Vi hade en tid hos sjukgymnasten i måndags och hon sa direkt att det här behöver vi kolla hos veterinären. Jag åkte dit, röntgade igenom lilleman och bad dessutom om ett Borreliaprov. Röntgen visade ingenting men däremot provet! Så nu äter Vilde pencillin och är piggare än han varit på ett par månader. Tänk vad det smyger sig på...... Men jag har fått stryka allt vad tävlingar heter under två månader pga karenstider plus att han ska "vila" i tre veckor. Dumheter hälsar Vilde.
Moyo och jag passade på att få en skön träningsdag i söndags. Vi tränade för första gången på flera månader i grupp. Moys som är ett översocialt litet kryp tjöt av lycka över att se så många människor och hundar. Han är tyst när han arbetar, men desto ljudligare när vi sitter och fikar etc. Dessutom fanns det ju så många otroligt sexiga tikar att flirta med. Suck. Nåja, minigrisen gjorde finfina markeringar, linjetag och sök. Om jag bara blundar för hans avlämningar som ännu inte är helt i hamn kan jag iaf konstatera att han inte bryr sig om underlag eller annat som kan dyka upp när han jobbar förutom dofter :( Han har inga problem att springa långt upp med en dummie efter vattenmarkering och söker riktigt bra. Så onekligen har jag något att arbeta vidare med!! Det var en trött liten kille som kom hem och möttes av en leksugen Vilde. Stackars Moys försökte värja sig på alla tänkbara sätt så vi fick säga till Vilde att lägga av. Det var länge sen :)
Så nu passar jag på att träna Moyo lite extra. Det kan verkligen behövas!

2 kommentarer:

Linda sa...

Vad skönt att du fick svar på vad det var med Vilde. Nu blir han snart sitt vanliga jag igen! En helvetes sjukdom det där och så många som drabbats den senaste tiden. Läste att det blir allt vanligare här i våra trakter.:( Kram

Sanna sa...

Skönt att han piggar på sig! Det är otäckt med fästingsjukdomar.. :S