Så här när mörkret faller tidigt om kvällarna tar vi sjukvila dvs hundarna får rehab. Vi går hos sjukgymnast som (tack och lov) säger att hundarna är helt skadefria men på grund av sina aktiva liv får lite skavanker här och där. Hon trycker o behandlar och det gör att vi får ta det lugnt periodvis. Det här är en sådan period. Hundarna "lider" men jag ser att Astrids hals är lång igen, Lovis beter sig som en valp o rundar Vilde i jage(.....) och Plupp han skuttar ännu högre än vanligt. Så det behövs! Speciellt om jag vill ha friska glada hundar så långt det är möjligt.
Vilde bröt ju en tå i somras vilket vi fixar till nu. Slagg o brosk i tassen tas bort och nu verkar hela "benpaketet" vara på plats igen.
Förutom det tränar vi stadga o passivitet på längden och tvären. Vi passar också på att mysa i mörkret. Pluppis älskar att sova nääääära. I natt låg han och kramades i flera timmar. För honom duger det inte att sova sked. Helst ska han kramas! Han ligger blick stilla och hoppas på att jag ger honom en puss ibland. Och det gör jag.
Nu har vi bara hundarna hemma en dryg vecka till. Sen ska vi alla på semester. Ångesten kryper i kroppen. Jag gillar INTE att lämna hundarna, men jag GILLAR att äntligen få lite ledigt med min man och mina söner. Hundarna kommer att bo på "lyxhotell" så varför bekymra mig? Men jag har aldrig lämnat bort mina småtroll mer än ett par dagar (på snart 9 år)så det är ett stort steg. Och kanske det enda.....
Hur som helst njuter jag nu för fullt varje natt med näsan inborrad i en tollarpäls. Bättre kan jag inte ha det!!
