Vi drar till fjällen......

Eller rättare sagt, vi är i Åre sen i söndags. Får verkligen sätta mitt tålamod på prov. Vi bor centralt i en lägenhet vilket innebär uteslutande koppelpromenader. Det som gömms i snö kommer upp i tö (pling pling), och nu töar det! Moyo tycker det är fantastiskt med döda-halvruttna möss, hushållsavfall, äääääääckliga preventivmedel (bläääääääääääää), topz och annan skit. Har fått många goda råd av sådana som inte förstår hur det är att inte kunna gå 5 cm utan att något nytt dyker upp. Avled med godis... Javisst och på en sträcka på 2 km innebär det alltså ca 2 liter torrfoder. Jag kör en klassiker i stället dvs släpar iväg valp och plockar ur det han inte får äta ur hans lilla mun. Spottar han ut får han tokberöm så klart, men kadaver o annat är så värdefullt att det krävs att jag inte har 4 koppel i handen o tre vuxna som försöker vara så långt bort från det lilla äcklet som möjligt, för att kunna utgöra ett bra allternativ för Moyo. Astrid o Lovis njuter av de långpromenader de får på egen hand med mig. Ett par timmar upp o ner för backarna och dom sover sött efteråt. Vilde och Moyo får lära sig nya trix inne. Just nu fokuserar Moyo på att stå. Det ska sedemera utvecklas till att stå snyggt. Den lilla älsklingen ser just nu ut som en 4 månadersvalp gör i allmänhet dvs FUL! Långa ben, lång rygg, lång svans, lång nos och tunn kropp. Men vinklar och bröstkorgen är finfina, profilen vacker och uttrycket bra, så han kommer sig säkert en vacker dag. Och då är det bra att kunna stå snyggt. På söndag bär det av hemmåt igen till solen och värmen. Sen inleder jag en ny intensiv period med långresor i veckorna och fullt av aktiviteter på helgerna.
Men nu ska jag njuta av de två sista dagarna av fjällsemestern.I dag tokskiner solen. Ska se om jag hittar någonstans där jag får sitta med mina hundar i lugn och ro. Bilden? Det är min nya katt Moysing. Han älskar att sitta och gå på fönsterbläcket. Bästa platsen i lägenheten säger han. So long!!

Skäms

Min sorgligt eftersatta blogg håller på att damma igen. Egentligen har jag ju något att skriva om i stort sett varje dag. (I alla fall dom dagarna jag är hemma i Sverige. Men som vanligt har jag alldeles för mycket att göra. Och så blir bloggen bortprioriterad. Dumt!! Så här såg i alla fall Moyo ut för en vecka sen. I dag är han lite större, men med samma gulliga uppsyn.
I stället för att försöka summera nästan en hel månad tänker jag bara kort beskriva mr Moysing! Vem är han? Till att börja med en riktig goding! Han har ett genuint gott humör. Biter med förtjusning Vilde, men låter oss andra vara. Han kan reta livet av tjejerna genom att stå en meter ifrån där dom ligger och stormskälla i 15 minuter bara för att direkt därefter förnöjt rulla ihop sig hos en av dom. Ibland är det ok säger dom och ibland går dom sin väg. Minipluppis gillar sin matte och hänger på allt. Jag har i stort sett inte tränat honom alls. Vi har en finfin relation, han kan gå utmärkt i koppel, vara ensam och allt möjligt annat som behövs. Ordning och reda är det jag prioriterar samt lite avlämningar, jaktfot osv. Han är genomsocial och helt orädd, både för ljud och nya miljöer. Skönt! Han äter, sover, kissar, bajsar, leker och busar. Ett riktigt A-barn. Och på natten sover han på min arm - nära nära. Oftast är det bara han kvar i sängen på morgnarna. De andra har gett upp och ligger i sina lyx-sängar (biabäddar med fleece filtar...)Kort och gott, vi njuter av vår lilla kille som utvecklas så fint. Ser fram emot sommaren med 10 veckors hundträning!