Skäms

Min sorgligt eftersatta blogg håller på att damma igen. Egentligen har jag ju något att skriva om i stort sett varje dag. (I alla fall dom dagarna jag är hemma i Sverige. Men som vanligt har jag alldeles för mycket att göra. Och så blir bloggen bortprioriterad. Dumt!! Så här såg i alla fall Moyo ut för en vecka sen. I dag är han lite större, men med samma gulliga uppsyn.
I stället för att försöka summera nästan en hel månad tänker jag bara kort beskriva mr Moysing! Vem är han? Till att börja med en riktig goding! Han har ett genuint gott humör. Biter med förtjusning Vilde, men låter oss andra vara. Han kan reta livet av tjejerna genom att stå en meter ifrån där dom ligger och stormskälla i 15 minuter bara för att direkt därefter förnöjt rulla ihop sig hos en av dom. Ibland är det ok säger dom och ibland går dom sin väg. Minipluppis gillar sin matte och hänger på allt. Jag har i stort sett inte tränat honom alls. Vi har en finfin relation, han kan gå utmärkt i koppel, vara ensam och allt möjligt annat som behövs. Ordning och reda är det jag prioriterar samt lite avlämningar, jaktfot osv. Han är genomsocial och helt orädd, både för ljud och nya miljöer. Skönt! Han äter, sover, kissar, bajsar, leker och busar. Ett riktigt A-barn. Och på natten sover han på min arm - nära nära. Oftast är det bara han kvar i sängen på morgnarna. De andra har gett upp och ligger i sina lyx-sängar (biabäddar med fleece filtar...)Kort och gott, vi njuter av vår lilla kille som utvecklas så fint. Ser fram emot sommaren med 10 veckors hundträning!