Vi drar till fjällen......

Eller rättare sagt, vi är i Åre sen i söndags. Får verkligen sätta mitt tålamod på prov. Vi bor centralt i en lägenhet vilket innebär uteslutande koppelpromenader. Det som gömms i snö kommer upp i tö (pling pling), och nu töar det! Moyo tycker det är fantastiskt med döda-halvruttna möss, hushållsavfall, äääääääckliga preventivmedel (bläääääääääääää), topz och annan skit. Har fått många goda råd av sådana som inte förstår hur det är att inte kunna gå 5 cm utan att något nytt dyker upp. Avled med godis... Javisst och på en sträcka på 2 km innebär det alltså ca 2 liter torrfoder. Jag kör en klassiker i stället dvs släpar iväg valp och plockar ur det han inte får äta ur hans lilla mun. Spottar han ut får han tokberöm så klart, men kadaver o annat är så värdefullt att det krävs att jag inte har 4 koppel i handen o tre vuxna som försöker vara så långt bort från det lilla äcklet som möjligt, för att kunna utgöra ett bra allternativ för Moyo. Astrid o Lovis njuter av de långpromenader de får på egen hand med mig. Ett par timmar upp o ner för backarna och dom sover sött efteråt. Vilde och Moyo får lära sig nya trix inne. Just nu fokuserar Moyo på att stå. Det ska sedemera utvecklas till att stå snyggt. Den lilla älsklingen ser just nu ut som en 4 månadersvalp gör i allmänhet dvs FUL! Långa ben, lång rygg, lång svans, lång nos och tunn kropp. Men vinklar och bröstkorgen är finfina, profilen vacker och uttrycket bra, så han kommer sig säkert en vacker dag. Och då är det bra att kunna stå snyggt. På söndag bär det av hemmåt igen till solen och värmen. Sen inleder jag en ny intensiv period med långresor i veckorna och fullt av aktiviteter på helgerna.
Men nu ska jag njuta av de två sista dagarna av fjällsemestern.I dag tokskiner solen. Ska se om jag hittar någonstans där jag får sitta med mina hundar i lugn och ro. Bilden? Det är min nya katt Moysing. Han älskar att sitta och gå på fönsterbläcket. Bästa platsen i lägenheten säger han. So long!!