Enkelt - men ändå så svårt

Vi tillbringar våra sköna lediga dagar med skogspromenader och avslutar med linjetags/dirigerings/stoppsignalsövningar. Helt enligt plan. Och utvecklingen går också helt enligt plan. Det känns riktigt bra. När jag har husse med mig i skogen passar jag på att träna in vårt nya kommando "passiv". Det går framåt!!! Vilde kan nu titta på när en dummie kastas och en av tjejerna springer iväg utan att han säger något. Om en månad eller två är han kanske mogen för samma övning med vilt. Vi går varligt fram!!
Som omväxling tänkte jag igår att lägga ut ett tokenkelt litet sök med 6 dummies. Hundarna skulle få ta in två var. Lovis först, sen Astrid o sist Vilde. För att det inte skulle vara för enkelt la jag ut det i början av promenaden. Gick längs en skogsväg och kastade rakt in bland buskar o snår, 3 på var sida om vägen. På så sätt kom dom att ligga som i en korridor. Efter en timme var vi tillbaka. Började med att skicka Lovis. Hon fattade inget så jag bytte till Astrid. Hon jobbade och slet men hittade inget. (Vi startade från andra hållet dvs där jag kastat de sista). Skickade ut Lovis igen som hittade den sist kastade. Sen slet Astrid i säkert 15 minuter utan hitta något. Inte blev det enklare av att det vid tre tillfällen kom hundar med hussar o mattar på vägen. Det som ALDRIG sker annars. Vilde var långt bakom med husse för att han inte skulle få spader. Men jag fick hämta honom så att Astrid fick vila. Snabbt kom en in. Sen började han också att jobba. Han gick på tok för långt ut. Det hade inte bekymrat mig om det inte vore för en gigantisk rovfågel (korp?) som satt och dreglade högt upp i ett träd. Jag var lindrigt intresserad att han skulle komma för nära. Skickade ut Astrid igen åt ena hållet och Vilde åt andra och vips så stod två stolta hundar framför mig med var sin dummie. Vid det laget hade vi rört oss en bit längs vägen. Gjorde ytterligare ett skick med Vilde som hittade nummer fem som landat högt upp på en 1,5 m hög stubbe. Han fick använda list o spänst för att få ner den :o). Men den sista var borta. Viste på ett ungefär var den låg. Lovis var inte alls intresserad av att gå in i det täta riset, så jag skickade in Astrid o Vilde samtidigt. Dom arbetade helt perfekt ihop. Den här gången var det Astrid som drog det längsta stråt. Mycket stolt dök hon upp med dummien. Då hade det gått närapå en timme! Gissa om det var två trötta hundar vi hade med oss hem. Och jag som trodde att det skulle vara för enkelt. Snacka om att missbedöma vad djup snö och minusgrader kan göra med vittringen på en dummie. Jag lär mig något nytt varje dag. I dag är det lydnad hos Git som gäller.

En riktigt God Jul önskar vi dig!

Snälla Vilde ställer upp på allt. Både med levande ljus i mun (på födelsedagen) och med smällkarameller vid jul. Om ni undrar är det bollen som han glor på :o) Jessica - det var förra årets julkortsbild som jag gillat så mycket att den fått ligga kvar. Inte kan jag använda den igen! Nu är den iaf utbytt!
Stina: Tack!!! Ska se om jag är så modig/rik att jag törs/kan.
O inte blir det någon träning med Anita B i morgon. För kallt o för mycket snö i Stockholm påstås det. Bah. Har vi tollare eller??? Nova Scotia betyder tåliga för väder o vind. Tränar fortfarande vatten med Vilde om jag hittar öppet sådant. O djup snö är finfint att lägga viltsök i. En liten filt gör att dom inte fryser om rumpan när dom behöver vänta länge har jag hört. Har aldrig testat. Mina hundar klarar sig utmärkt utan.
I morgon fortsätter julpysslet. Ligger efter lite, men fick ju en "ledig" måndag pga tji Anita. Alltså ligger jag säkert före efter morgondagen!

Måstemåstemåste

Vad är det som gör att så här före jul är det (åtminstone för mig) fullständigt hysteriskt?
Att göra (helst idag):
- Handla alla julklappar
- Damma övervåningen (kan inte sätta upp tomtar bland allt damm)
- Få fram lite tomtar etc (har inte hunnit :o( )
- Steka köttbullar
- Baka pepparkakor
- Ta ett fint kort på hundarna i snön som jag ska göra till ett julkort

Om jag hinner allt det kanske jag är på spåret. Men sen har jag dom tre små rödingarna som vill ut i skogen o busa ett par timmar o sen gärna ytterligare en timmes träning. Helst innan det blir mörkt dessutom. Hjäääääälp!

Voffor blir det på detta viset? Kan det bero på att hösten varit överjäklig vilket inneburit att jag inte hunnit med något annat än att jobba. Förutom lite nödtorftig hundträning förståss....
Ser naturligtvis ingen lättnad framåt. Tvärt om. Efter årsskiftet tar dom bort våra möjligheter att övernatta i Stockholm. Det innebär att jag är tvungen att åka fram och tillbaka över dagen tre till fem dagar i veckan. I praktiken innebär det att jag har arbetsdagar från det att jag lämnar tills jag kommer hem på 14 timmar. Undras hur jag ska orka med det i längden? Lägg sedan på lite Baltikum så blir det riktigt spännande.

Roligt är iaf att jag snart har min certifiering till coach klar. Håller på att registrera firma etc. Drömen är att kunna gå ner i tid (sluta?) på banken och i stället kunna försörja mig på coaching och kursverksamhet/hundträning. Undras om det någonsin blir så? Jag måste både våga och ha möjlighet att försörja oss. Time will tell
Dags att jobba en liten stund. Hann inte klart i går så jullovet får vänta!

Planering pågår

Ingen idé att vila sig i form. Men det gäller tyvärr bara mig. Hade önskat det var tvärt om. Hinner inte alls med att träna hundarna vilket dom surt påpekar för mig varje vaken minut av dygnet. Men just nu går andra saker före. Som mamma är det självklart att barnen kommer först. Så är det just nu, men förhoppningsvis ska E vara helt frisk snart så full träningsverksamhet åter ska utövas i Flodatrakten!
När hundarna vilar får jag som sagt göra motsatsen. Städa, skriva julkort, planera vårens kurser, resa, resa, resa, städa lite till, stryka.....pust......... En vecka tills jullovet. Vi längtar!!!!!

Fina fisken

Efter att ha varit ute o rest i nästan en hel arbetsvecka kom jag äntligen hem i torsdags kväll. Fredagen gick åt till att börja arbeta i kapp allt som hopat sig. Kom i alla fall ihåg att ta ut en hel del vilt (kanin, duva, and, mås och kråka). I går vid lunch packade jag in hundar och fåglar i bilen för en promenad med avslutande träning. Vi gick på ett nytt ställe som visade sig vara perfekt. Först parallellt med en sjö så lilleplupp kunde simma o simma o simma. Sen 40 minuter i obanad terräng. Hundarna (o jag) fick arbeta rejält med kroppen. Efter ca 1,5 timme var vi tillbaka där jag lämnat viltet. Började med ett linjetag med en kråka för Vilde. Inga konstigheter sa han. Men han var helt överladdad så det kom ett litet gnissel :( Sen la jag ut ett jättejobbigt sök med allt vilt. Ville utmana hans förmåga att hålla kvar viltet i mun och även hans fina grepp. För att bärga viltet krävdes att han arbetade genom djup sankmark, tog sig över breda åar och genom ris. Dessutom ganska kupperat. Han fick slita lilleman. Han frågade mig en gång på kråkan, men eftersom jag inte svarade kom han inspringande med den. Bra! Allt annat kom in i full fart med finfina avlämningar. Så återstod bara duvan som jag lagt riktigt svårt. Han hittade området men vågade inte riktigt ta sig över dit den låg. Där brister han nog i rutin. Gjorde så att jag gick till andra sidan av rutan o skickade om honom. Aha sa Bertram padam här är den matte!
Sen var det tjejernas tur. Dom är inte speciellt förtjusta i fågel så vi tränade enbart linjetag o markeringar med duvan. Det gick lysande. Astrid lyckades dessutom lämna i hand. Jag kommer aldrig att starta dom på B-prov (dom fyller ju 8 i januari) men det är fortfarande lika kul att träna!!
Avslutade med Vilde och ett antal linjetag med duvan. Inga problem sa lilleponken. Väldigt nöjd lastade jag in hundar o vilt i bilen. Hoppades på en lugn eftermiddag, men Vilde tyckte inte det räckte. Det tyckte jag!!