Vi tillbringar våra sköna lediga dagar med skogspromenader och avslutar med linjetags/dirigerings/stoppsignalsövningar. Helt enligt plan. Och utvecklingen går också helt enligt plan. Det känns riktigt bra. När jag har husse med mig i skogen passar jag på att träna in vårt nya kommando "passiv". Det går framåt!!! Vilde kan nu titta på när en dummie kastas och en av tjejerna springer iväg utan att han säger något. Om en månad eller två är han kanske mogen för samma övning med vilt. Vi går varligt fram!!
Som omväxling tänkte jag igår att lägga ut ett tokenkelt litet sök med 6 dummies. Hundarna skulle få ta in två var. Lovis först, sen Astrid o sist Vilde. För att det inte skulle vara för enkelt la jag ut det i början av promenaden. Gick längs en skogsväg och kastade rakt in bland buskar o snår, 3 på var sida om vägen. På så sätt kom dom att ligga som i en korridor. Efter en timme var vi tillbaka. Började med att skicka Lovis. Hon fattade inget så jag bytte till Astrid. Hon jobbade och slet men hittade inget. (Vi startade från andra hållet dvs där jag kastat de sista). Skickade ut Lovis igen som hittade den sist kastade. Sen slet Astrid i säkert 15 minuter utan hitta något. Inte blev det enklare av att det vid tre tillfällen kom hundar med hussar o mattar på vägen. Det som ALDRIG sker annars. Vilde var långt bakom med husse för att han inte skulle få spader. Men jag fick hämta honom så att Astrid fick vila. Snabbt kom en in. Sen började han också att jobba. Han gick på tok för långt ut. Det hade inte bekymrat mig om det inte vore för en gigantisk rovfågel (korp?) som satt och dreglade högt upp i ett träd. Jag var lindrigt intresserad att han skulle komma för nära. Skickade ut Astrid igen åt ena hållet och Vilde åt andra och vips så stod två stolta hundar framför mig med var sin dummie. Vid det laget hade vi rört oss en bit längs vägen. Gjorde ytterligare ett skick med Vilde som hittade nummer fem som landat högt upp på en 1,5 m hög stubbe. Han fick använda list o spänst för att få ner den :o). Men den sista var borta. Viste på ett ungefär var den låg. Lovis var inte alls intresserad av att gå in i det täta riset, så jag skickade in Astrid o Vilde samtidigt. Dom arbetade helt perfekt ihop. Den här gången var det Astrid som drog det längsta stråt. Mycket stolt dök hon upp med dummien. Då hade det gått närapå en timme! Gissa om det var två trötta hundar vi hade med oss hem. Och jag som trodde att det skulle vara för enkelt. Snacka om att missbedöma vad djup snö och minusgrader kan göra med vittringen på en dummie. Jag lär mig något nytt varje dag. I dag är det lydnad hos Git som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar