Är gräsänka den här veckan och sitter och funderar på vad livet vore utan hundarna. Det är enkelt att konstatera att dagarna går åt till hundrelaterade aktiviteter. Hundpromenaderna så klart samt den dagliga träningsdosen som varierar från 30 minuter till 5-6 timmar beroende av vilka som ska tränas och i vad. Sen allt som har med hundarna att göra dvs kursverksamhet, styrelseuppdrag, beskrivningsuppdrag, svara på mail, träningsträffar och inte minst att ta hand om ett hem där fem hundar lever. I går hade vi en äckeldag. Har köpt mig en robotdammsugare som jag älskar. Tyvärr hade en av hundarna (Jilla?) lagt en hög på mattan som jag missat och dammsugaren spred effektivt ut den på mattan, golvet och in i sig. Supervidrig rengöring men det gick. Efter det roade sig gossarna med att rulla sig i en rutten fisk så det blev bad med lavendelschampo. Bajslukten är borta men fisklukten försvann inte lika lätt. Och med de saneringsinsatserna försvann den "lediga" tid jag skulle haft till annat.
Idag har jag mest flängt. Ni vet, handlat, baxat hem ett antal hundmatsäckar, långpromenad, tränat, hjälpt sönerna med diverse, planerat helgens beskrivningar mm mm mm. Inser att klockan passerat hundmatsdags i kväll igen.
Så om det otänkbara vore på riktigt dvs ett liv utan hundar, vad skulle jag gjort då? Ingen aning? Säkert något annat, fast mycket tråkigare. Kanske skulle jag titta på tv vilket jag nu gör max 1 timme i veckan. Kanske bli soffpotatis. Vad vet jag....
Det är egentligen bara när stormen viner och regnet piskar vågrätt samtidigt som fem hundar står förväntansfulla vid dörren och vill ut som jag funderar på vad jag egentligen håller på med. Men sen tar jag ett djupt andetag, pussar mina hundar, packar in mig i lämpliga kläder och beger mig ut. För mina hundar bangar inte för något, vare sig 35 graders värmebölja eller minus 25. Orkan eller hagel. Allt är helt ok tycker dom. Och det älskar jag dom för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar