Nu var det länge sen sist! Den enkla anledningen är att jag arbetar för fullt. Har inte haft någon semester i sommar så den lediga tid som funnits har gått åt till hundarna och familjen (i nämnd ordning...)
Förra veckan var jag på jaktinternat med Vilde. (jo, jag jobbade halva dagarna o tränade andra halvan) Vi hade en ny dansk instruktör, Svend-Ib, och han var riktigt riktigt bra! Första dagen kollade han av var vi stog i träningen och sen körde vi linjetag/dirigeringar och trippelmarkeringar på längden och tvären resten av veckan. Arbetsmässigt gick det ok även om vissa övningar var för svåra för min unga vildhjärna T.ex. att skicka ut honom på ett linjetag, blåsa stopp och sen slänga en störning som han inte ska ta utan fortsätta vidare ut på linjetaget. Allt gick prima utom att han for iväg som en liten torped på den kastade. Men han släppte den direkt och tog min dirigering. Dirigeringarna körde vi en hel del med störningar. Det är en del i träningen jag faktiskt glömt av, så Vildes hjärna kokade emellanåt. Nu tränar vi för fullt med kastade markeringar vid sidan av linjetagen och det går sakteliga framåt. Viktigt att komma ihåg är att hunden ALDRIG ska ta störningsmarkeringarna. Där slarvas det nog en hel del...
På tripplarna arbetade vi med olika terräng t.ex en i vatten en bakom ett kraftigt skogsparti och en på en höjd. Det var inga problem för Vilde utom den gången han skulle ta vattnet sist. Då fanns huvudet i vattnet även om kroppen sprang omkring uppe på kullen. Han hade ingen aning om vad han gjorde där. Såg mest ut som en fjant.
Svend-Ib pratade mycket om vikten av att utmana hundarna och inte "curla". Bland annat tyckte han inte att jag ska belöna Vilde när han jobbat. Arbetet ska vara lön nog. Det håller jag enbart till viss del med om. Vilde är ju väldigt självständig och det måste finnas ett värde i att blanda in mig i träningen. Har sett allt för många tollare som "kan själv" och det gäller att stävja det. Men Svend-Ib är ursäktad. Han hade ingen erfarenhet av att träna tollare.
Det som var tråkigt var att Vilde började knalla ibland :-( och dessutom emellanåt var extremt ljudlig. Det fanns två höglöpande tikar med på lägret som han, högljutt, förklarade sin kärlek till. De gjorde också att han var uppe i varv hela tiden. Visst fixade han att jobba utan problem, men där emellan......
Nu fokuserar vi på stadga, störningar, och lågt varv! Ska också försöka klura ut varför han börjat fråga på söket. Är det stress? Tror det för jag lyckas inte locka fram det under träning. Funderar på att lägga ut ett sök vid brukshundklubben en lördag. Då är det mycket folk överallt som borde få upp hans puls!
I morgon ska vi träna lydnad o bruks tillsammans min kompis Eva och hennes Flat. Det ska bli jättekul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar