tisdag 13 april 2010

Astrids upptåg

Jag bloggar ofta om Vilde och allt han hittar på. Tänkte nu lämna honom därhän o inte kommentera vår träning hos Anita N i går (den gick bra). I stället ska min lilla Astrid få lite utrymme.
Ni som "känner" henne säger ofta att hon är en liten pimpinett fröken. Absolut inte säger jag men oftast är det ingen som lyssnar. Jag får ibland frågan varför hon hela sommarhalvåret går med skrapsår på nosen. Det är svårt att förstå att det är för att hon river runt i omöjlig terräng på jakt efter dummies jag gömt på riktigt svåra ställen. För det är det som är kul säger hon. Inte skutta iväg på öppen yta o hämta något som alla kan se. Jovars, om det innebär att hon snuvar lillebror på en dummie eller två är det förstås riktigt kul ;o) Men idag överträffade hon sig själv och överaskade till och med mig. Till historien hör att Astrid hatar katter. Och det riktigt brutalt och lömskt.
Hemma har det övervintrat en igelkott i trädgården o Astrid bestämde sig så snart den vaknade att den är i princip som en katt. Följaktligen har hon bevakat den taggiga stackaren som fräsande värjt sig med vår hjälp. Astrid har hållits inomhus när pigge synts till. Vi har byggt om staketet för plötsligt skuttade hon smidigt över för att enklare kunna ta kål på pigge. Vilde o Lovis har förundrat stannat o glott på rätt sida staketet. Så idag hände det...... Astrid kom bärandes på pigge. Sonen upptäckte det i tid o vrålade att "släpp igelkotten din xxxxxx". Astrid släppte den lille kraken (som låg o flämtade) men försökte snabbt igen så hon flög in i huset o dörren låstes. Vilde o Lovis fattade fortfarande ingenting. Den taggiga bollen är ju jätteläskig! Kotte lomade iväg och verkar ha klarat sig. Vi har iaf inte hittat den död. Astrid har fullt av prickar på nosen men inga större skador. Och hon tänker inte ge sig låter hon hälsa. Vi har fått ett telefonnummer till en tjej som hjälper till och flyttar igelkottar. Kanske får vi kontakta henne om inte budskapet nått fram till kotte. Men den lilla fröken kommer aldrig mer få något gehör från mig när hon tvekar att apportera fågel..... Jag gillar den tjejen!!!

5 kommentarer:

fulltoz sa...

Ha ha ... aj aj - känner igen det där med den lille igelkotten ... vår gamla Majkie gjorde precis på samma sett som din Astrid !

//Maggan&Özet

www.segerstorpshundar.se sa...

Stackars lilla nosen. Det är inte illa det att apportera Igge pigge. En riktigt tuff tjej:) Döda fåglar är bara för veklingar;)

Titti sa...

Precis Linda! Astrid håller definitivt med!!!!

Maria och Bruno sa...

Men hua! Nu borde väl igelkotten ha fattat vinken i alla fall. Det låter ju inte som om Astrid har tänkt ändra åsikt!

Vildandsmammam sa...

Baron apporterade kottar flera gånger..... en gång ville han komma in när han varit ute i trädgården och då trodde jag han hade sin älskade sumpiga fotboll i munnen och säger "nej - ingen boll med in". Men han släppte inte och "bollen" väste!