Minus två grader, strålande sol och i princip vindstilla. Kan det bli bättre? Klippte för tredje gången Lovis mellan trampdynorna. Hur mycket päls har hon egentligen? Satt sen en stund och förberedde valpkursen jag startar upp den 31/3. När vi sen skulle ge oss av upptäckte jag att Per-Ragnar fått med sig bilnycklarna ut i backen. Därmed blev det tid över till att plugga inför jägarexamen.
När vi tillsist kom iväg åkte vi till Ullådalen. Pga vädret bestämde jag mig för minst en mil. Ha ha. 2,5 km behaglig åkning men sen....... 108 mil (kändes det som) eller egentligen 3 km uppför i varierande lutning. En stackare hade kräkts i toppen av den värsta stigningen. Jag förstår varför. Det stora kruxet var de vi mötte. Hundarna var lösa och jag blev lätt nervös när folk kom vinglandes och plogandes ned för backarna medan vi kavade oss uppför. Vad jag slet! Sa många ord som inte lämpar sig för tryck. Men tillsist nådde vi toppen och upptäckte att det innebar 3 km kvar. Hmmm Totalt skulle vi åka 1,2 mil vilket betydde att jag klättrat o slitit i 7 km på bakhala skidor. Hur skulle resten bli? Jo, nu gick det utför. MEN tjejerna tror alltid att det är party, så för att inte dö och/eller döda blev det till att ploga nerför backarna. Flera gånger stog det plötsligt en hund mitt framför skidorna. Så det var bra att jag bara hade styrfart. Äventyret slutade mitt i en slalombacke. På längdåkningsskidor med två lösa hundar. Ni fattar!! Efter att ha stretchat tjejerna åkte jag hem och nu värker hela kroppen. Tjejerna sover gott. Resten av familjen inklusive Simon och David som är Jacob och Eriks medföljande kompisar, hade en fantastisk dag i backen. Bättre än så här kan vädret inte vara! Undrar hur jag kommer att känna mig i morgon?
När vi tillsist kom iväg åkte vi till Ullådalen. Pga vädret bestämde jag mig för minst en mil. Ha ha. 2,5 km behaglig åkning men sen....... 108 mil (kändes det som) eller egentligen 3 km uppför i varierande lutning. En stackare hade kräkts i toppen av den värsta stigningen. Jag förstår varför. Det stora kruxet var de vi mötte. Hundarna var lösa och jag blev lätt nervös när folk kom vinglandes och plogandes ned för backarna medan vi kavade oss uppför. Vad jag slet! Sa många ord som inte lämpar sig för tryck. Men tillsist nådde vi toppen och upptäckte att det innebar 3 km kvar. Hmmm Totalt skulle vi åka 1,2 mil vilket betydde att jag klättrat o slitit i 7 km på bakhala skidor. Hur skulle resten bli? Jo, nu gick det utför. MEN tjejerna tror alltid att det är party, så för att inte dö och/eller döda blev det till att ploga nerför backarna. Flera gånger stog det plötsligt en hund mitt framför skidorna. Så det var bra att jag bara hade styrfart. Äventyret slutade mitt i en slalombacke. På längdåkningsskidor med två lösa hundar. Ni fattar!! Efter att ha stretchat tjejerna åkte jag hem och nu värker hela kroppen. Tjejerna sover gott. Resten av familjen inklusive Simon och David som är Jacob och Eriks medföljande kompisar, hade en fantastisk dag i backen. Bättre än så här kan vädret inte vara! Undrar hur jag kommer att känna mig i morgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar