Och hur hade vädergudarna tänkt att jag ska kunna rumsrenhetsträna en liten hund i det här vädret? Vilde försvinner ju i snödrivorna. Jag får fiska upp honom emellanåt för det roligaste han vet är att ta sats, springa i full fart för att avsluta med ett jättehopp ut i snön. Det ser riktigt festligt ut. Astrid o Lovis tycker att han är nästan ok ute nu. En stor förbättring är att Astrid söker upp mig även när jag har Vilde. Bara han inte rör sig eller, ännu värre, tittar på henne. då ser hon olycklig ut och lommar iväg.
I natt var Vilde väldigt "mattesjuk". Väckte mig ett par gånger genom att pussa hela mitt ansikte. Ganska mysigt om det inte vore för att jag då fick kliva upp o släppa ut honom. Tack och lov somnade han om så vi masade oss inte upp förrän efter halv sju. Det ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar