Tja, vad kan man säga. V hängde med på ett hörn och var inte alls i fokus. Men han lyckades ändå bryta sig in i allas hjärta. Med sitt helt bekymmerslösa sätt älskar han allt och alla. Han låg snällt i bilen på förmiddagarna medan jag tränade A. På eftermiddagarna låg han i husbilen och fick ibland en bensträckare med Bengt. På kvällstid var han med på våra roliga människoaktiviteter. Succé blev det när vi spelade boule med jättetunga metallklot och V apporterade glatt o stolt. Måste vara labbe i honom sa labbefolket. Eller när han slängde sig över den tappade potatisen i potatisstafetten (var inte beredd). Han apporterade också skiftnycklar och jättestora specialdummies som inte ens flattarna tog. Det lönar sig att träna på allt.
Danskarna vann hann när han lös vid ena tränarens sida satt vid vattnet och tränaren kastade en dubbelmarkering. (Den dagen hade han fått följa med för det var så varmt) V hämtde den första o lämnade i min hand. Den andra dirigerade jag honom till och även den kom prydligt i hand. Sen en enkelmarkering i näckrosor som han inte såg nedslaget på. Den dirigerade jag honom till och slutligen en lång enkelmarkering i näckrosor. Han simmade förbi men tvärvände när han fick den i näsan. Han lämnade den i min hand trots att jag stog minst 5 meter upp. Får jag ta med honom till Bornholm? sa tränaren. Sen berättade han för de andra om Vildobert och han hade fått en ny fanclub. Och jag var väldigt nöjd med att vi tränar rätt!
Nu ska jag sluta med apporteringsträning och fokusera på lydnaden. Det kan behövas för nu börjar han bli lite stursk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar