Sakta men säkert har hundarna blivit bättre. I onsdags fick dom sin första riktiga promenad. Snacka om lyckliga hundar!!! Astrid o Lovis blev lite hostiga efteråt, men Vilde klarade sig utmärkt. Skönt!
Fundering: Som jag nämnt vid flera tillfällen reser jag en del i jobbet. Den här hösten har varit extra intensiv då jag har ett uppdrag i Baltikum. Uppdraget är av sådan art att jag inte kan styra särskilt mycket utan snällt får sätta mig på flyget när jag kallas dit. Det innebär att träningen blivit lidande och jag har fått tänka nytt. Hur kan jag lägga upp träningen när jag i regel bara är hemma 3 dagar per vecka (helgen inräknad)? Efter att noga gått igenom alla möjligheter har jag hittat ett antal luckor, framförallt sena kvällar när jag kommit hem. Det innebär att Vilde och jag får till träning i bästa fall 5 dagar per vecka vilket är helt ok. Mycket av lydnadsträningen och en hel del jaktträning går att fila på inomhus med lite kreativitet. Det känns bra att få struktur, för det har verkligen tyngt mig det senaste.
Nu när hundarna äntligen piggnat på sig var det äntligen dags för ett rejält träningspass i går. La ut ett stort sök som fick "ligga till sig" under promenaden. Började träningen med Vilde. Först grundläggande dirigeringar som gick jättebra. Sen linjetag över mur som också funkade utmärkt. Det enda är att jag inte tycker att han riktigt har näsan med sig utan kan springa förbi. Antingen har han fått noskvalster, eller så är han helt enkelt otränad. Vi får se.
Efter det sköt jag utan att något hände och Vilde fick sitta i bilen medan tjejerna tog in söket. Trodde jag hade två kvar så jag hämtade Vilde som inte hittade något. Gick och hängde en dummie i ett träd för att han inte skulle tro att han sprungit över något när han var ute på söket, men den hittade han inte heller.... Bestämde mig för att försöka dirigera honom dit efter att ha helt bytt sida, men då var han riktigt trött. Han förstod ingenting och la sig ner och tittade förvirrat på mig. Fick stötta honom rejält innan den kom in. Han var väldigt stolt när det gick!!
Avslutade med ett lydnadspass. Körde fritt följ - vänstersvängar som gick suveränt och till sist lägganden som vi fick jobba en massa med innan jag var nöjd. Vilde var helt slut i knoppen men inte i kroppen när vi åkte hem. Han hade massor av energi att stoja omkring med pojkarnas femåriga kusin som är på besök.
Fundering: En träningskompis berättade en gång att han trodde att Erlichia gör att hunden glömmer allt den lärt sig. Jag tror snarare att en hund när den är riktigt sjuk kämpar så att livslängden på träningen kortas markant. I vanliga fall går det ju att ha ett par veckors träningsuppehåll utan någon större katastrof, men efter hundarna varit sjuka måste vi ofta backa ganska rejält när vi sätter igång igen. Inte i proportion till tidsaxeln utan snarare sjukdomens mentala belastning. Det är i alla fall min uppfattning. Och det märks väldigt tydligt på Vilde just nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar