Vad är det som gör en hundgalning så tokig? Är det samspelet mellan galning och hund? Kamratskap? Prestationsångest? Kärlek? Tja, tror att allt det o mer därtill hör dit. Får många tillfällen att på ensamma hotellrum reflektera över en massa. Den mesta tiden (även när nära o kära är i närheten) går åt att planera hundträning. Men ibland stannar jag vid frågan varför? Efter en natt på vandrarhem sitter jag nu o bloggar i ett övernattningsrum hos Louise för att i morgon bege mig till Uppsala för en tvådagars kurs i lydnad - utan hund!!!!! Varför???? är den naturligt spontana frågan. Svaret är enkelt, jag vet inte!! Jag vet att jag älskar mina fyrbenta så att det värker i kroppen (väljer att inte skriva om de tre viktigaste i mitt liv i det här inlägget).Vet att samhörighet och kamratskap är otroligt viktigt och värdefullt. Vet att jag älskar att träna, men hatar att förlora.... Vet att jag måste gå såååå varligt fram med min lilla Vilde. Men varför kränger jag ut och in på mig själv, till och med utan hund? Sannolikt är jag knäpp, och det trivs jag med!
Kort resumé sen sist. Sjösvängen avklarad. Stor besvikelse att alla skojiga priser försvunnit men vi var med i ett toppenlag. Laget kom tvåa (av fyra). Vilde skötte sig som jag hoppats men i slutet av dag ett blev det för mycket och han sjöng som Barberaren i Sevilla. Jag behöll mitt lugn och vi fick ihop det riktigt bra. En "död" hund transporterades hem och jag stack direkt till klubben där vi hade näst sista gången av agilitykursen. 4 motiverade hundägare dök upp. Resten satt fast i andra åtaganden.
Lovis verkar jättepigg. I veckan ska vi börja fasa ut Rimadylet. Håll tummarna!
Nu ska jag lyssna på en bok. Hoppas jag kan sova i natt. Sängen verkar riktigt skön. God natt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar