I lördags lassade jag in lilleman i bilen för en samträning med Göteborgstollarna. Tanken var att vi skulle passivitetsträna och träna lite själva åt andra hållet. Med på träningen var ytterligare tre tollare och en lab.
Vi började med lite stadgeövning. Enkelt sa Vilde när dummiesarna studsade runt honom. Sen skulle de andra träna linjetag så vi vände helt om o gick in i skogen. Där preppade jag med ett godissök o la sen ut ett långt linjetag. V satt lös o väntade. Han hade inte riktigt rätt attityd så vi vände runt o han fick ta godissöket. Vände runt igen och då satt han bekvämt bakåtlutad med fullt fokus på linjetaget. Skickade ut honom o vips hade jag dummien i handen. Gjorde om övningen men innan jag han skicka V kom en av de andra (vuxna) tollarna rusandes o ville leka. Men min lilla plutt tittade på mig o sa att jag vill hellre jobba med dig matte! Åååååå vad jag älskar honom. Rymlingen fångades in o V tog sitt linjetag. De andra tog en paus så jag bad en av tjejerna att lägga ut ett linjetag åt V. Enkelt sa lilleman. Efter en paus skulle de andra träna markeringar. Återigen gjorde vi helt om och jag grävde ner en dummie i skogen. Bakom ryggen på oss visslades det o levde rövare, men vi var helt fokuserade på vårt. Sen vände vi upp och han fick titta lite medan jag gav honom lite godis. Snurr tillbaka och en ny övning. Pease of cace sa vi. Vad lugn han är sa dom andra. Hahahaha dom skulle bara veta. Hade dom sagt fokuserad hade dom prickat rätt. Å knäpptyst var han hela tiden. Som belöning när de andra var klara gick vi fram till kastaren. Gömde en dummie bakom V. Kastaren slängde en dummie. V satt lös helt lugn med lugnt fokus framåt, så han fick ta markeringen. Sen vände vi runt och han fick ta den jag gömt också. Det gick riktigt riktigt bra.
Innan samträningen hann vi med att träna med en trutunge. Fixar väl jag sa V, bara matte har en tennisboll. I går tog jag fram en mås. Fast nu har jag fattat det här sa V och kom som ett spjut. Lovis som har följt våra fågelträningar med stort intresse från fönstret meddelade att det är hennes tur nu. Hon har inte visat annat än klent intresse för fågel. Men jag gömde den och hon kilade iväg. Efter 2 sekunder var hon tillbaka med måsen i mun. Kan lillebror kan jag! Intet är som en gnutta avund! Mina juveler har för övrigt bistått mig i svampskogen i helgen. A vilar sig i form. Hon är mitt inne i skendräktigheten o är rätt trist.
Nu sitter jag på tåget IGEN för nya tre dagar i Stockholm. Suck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar