Kort livstecken

Vill bara hälsa att bloggen vare sig är gömd eller glömd. Det är helt enkelt så att tiden just nu inte räcker till. Men hundarna och jag mår rätt bra. Moyo missade sitt prov då han visade sig ha en elak bakterie i halsen. Men efter en dunderkur penicillin verkar han nu rät ok. Får hoppas att det räcker så. Vilde trivs som fisken i vatten med sin återvunna frihet. Ett antal jakter har vi varit med på och än så länge ser tassen ut att hålla. Ta i trä! Mer utförlig rapport/reflektioner och förhoppningsvis bilder kommer så fort jag kan. Nu måste jag dyka i säng för morgondagen blir lång och intressant. Men innebär också avresa i ottan.... Hej på en stund!

Gårdagens eskapader

Gudarna ska veta att jag inte ställer ut mina hundar särskilt ofta, snarare tvärt om. Det är egentligen bara när jag har valp som jag springer vänstervarv. Nu har jag anmält Jilla till ett par utställningar och tänker att Moyo kan få hänga med. Om vi bortser från valputställningarna tror jag att han enbart ställts ut vid en dubbelutställning i UKL och så häromsistens i ÖKL för en norsk domare som inte alls gillade honom. Men det är bra träning så anmälda är dom :-)

I går var den första utställningen, SKK Västra i Backamo för Bertil Lundgren. Och han gillade mina hundar. Jilla blev BIR valp med HP och kritiken: Bra proportioner och storlek Välformat feminint huvud m bra käkparti Välburna öron Bra hals Väl tillbakalagd skuldra Tillräckliga vinklar Bra bröstkorg Stark rygg Väl buren svans Rör sig m bra steg Bra benstomme Bra pälskvalitet Vältecknad.

Moyo fick Excellent, vann öppenklassen med CK och blev sedan 2:a bästa hane med ett R-cert (lite snopet...). Hans kritik: Utmärkta proportioner Välformat maskulint huvud Utmärkt käkparti Välburna öron Bra hals o skuldra Tillräckliga vinklar Välformad bröstkorg Kort stark länd Bra rygg Ngt fallande kors Väl buren svans Rör sig med bra steg o attityd Ngt lös i armbågarna Bra benstomme o päls Vältecknad.

Så visst är det kul att det är fler än vår familj som tycker hundarna är fina! Nästa helg blir det ytterliga en utställning. Sen väntar vi en stund. Ganska länge om jag känner mig själv rätt!

Att välja valp

Sitter och funderar över val av valp och ännu viktigare, val av uppfödare. Det här är min historia:

När det var dags att köpa hund efter några års hundfrånvaro pga barn o familjefokus tvekade jag att skaffa flat igen. Tyckte det var väldigt mycket hund då vi trodde att barnen var en viktig pusselbit i logistikpusslet. Fick tipset av Åsa Dunberg att titta på Tollare som dykt upp på Lidingö BK och verkade ok. Aldrig sa jag som sett de små griniga hundarna några år tidigare på utställning. Men jag litade på Åsa och hittade snart en uppfödare i närheten - Bushunden. En seriös uppfödare som inte planerat fler kullar. Yngste sonen Jacob o jag åkte iaf dit o träffade Sockan o Skrållan. Härliga hundar!! Innan vi hann fundera vidare kontaktade BushundsBengt oss o sa att det var valpar på G. Spännande!! Facit blev att vi kom hem med våra två högst älskade brudar Astrid och Lovis nu 12,5 år.

Brudarna o jag jobbade ganska mycket i uppförsbacke. Min vilja var nog starkare än deras. Framför allt ville jag ha en arbetskamrat. Jag började leta efter en förstärkning till flocken och ganska snart visste jag att jag önskade mig en valp efter Agrosofens Banjo. Många nitlotter blev det och tröstande samtal till ingen nytta innan Louise på Tollarbo ringde o sa att NEJ! Jag vill inte ha en Ducke/Musse valp (Agrosofens Musetta dvs Banjos kullsyster). Joho sa jag som hade läst på! Mina tjejer kommer från en "misslyckad" parning. Två (tror vi) dog som valpar i tollarsjuka, men resten av valparna dvs 6 av 8 lever o är jättepigga 12,5 år gamla. Tollarsjuka är läskigt men jag kan bara konstatera att för oss har det gått bra. Hur många kullar har den statistiken på antal överlevande så här långt?

Så enveten som jag var fick jag efter många turer mitt livs drömhund från Louise - Vilde! Det kan låta krasst för jag avgudar mina brudar Astrid och Lovis. Och självklart är också Moyo som kom senare lika viktig. Men det är bara att konstatera att Vilde är en "once in a life time" hund. Vi har gjort alla fel och ganska mycket rätt också! Att arbeta med honom är som att använda droger (tror jag), helt fantastiskt!!!
Louise behöll också en hund i kullen - Qvicka. Trodde att jag nu satt nöjd men tyvärr var Vilde krypt och jag förstod snabbt att jag ville ha en (så nära det var möjligt) Vildevalp. Qvicka är väldigt lik Vilde så det kändes som om jag skulle hamna rätt nära om Q skulle få en kull.
Och så blev det. Hon fick en kull med Nacho och så kom Moyo in i vår flock. Louise och Ammie behöll härliga systrarna Lystra och Prima. Nu tyckte jag att vi skulle lugna oss så att mina fina tjejer skulle få vara i lugn och ro sina sista år hos oss utan jobbiga valpar. Men så blev det inte. I stället klev Jilla in i våra liv. Hon är dotter till Qvicka och Yoda. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Tjejerna tycker att hon är helt ok även om jag hade fruktansvärd ångest för att jag tog hem en valp till mina gamla fina men döva tjejer.

Om jag summerar kan jag konstatera att jag fått fantastiska vänner i mina uppfödare. Det känns viktigare än val av valp. Mycket kan hända med en valp under resans gång, men har jag inte stöd av min uppfödare är backen uppför väldigt jobbig! Har "stått efter" Louise i val av valp i tre kullar och det är jättebra! En uppfödare känner valparna mycket bättre än jag som bara sett dom vid något enstaka tillfälle, Så välj aldrig valp själv!! Bengt/Annelie och Louise/Ammie har gett mig de bästa hundarna. Även om Louise valt att faktiskt behålla kulsyskon till Vilde, Moyo och Jilla :)

Vad vore livet utan hundar?

Är gräsänka den här veckan och sitter och funderar på vad livet vore utan hundarna. Det är enkelt att konstatera att dagarna går åt till hundrelaterade aktiviteter. Hundpromenaderna så klart samt den dagliga träningsdosen som varierar från 30 minuter till 5-6 timmar beroende av vilka som ska tränas och i vad. Sen allt som har med hundarna att göra dvs kursverksamhet, styrelseuppdrag, beskrivningsuppdrag, svara på mail, träningsträffar och inte minst att ta hand om ett hem där fem hundar lever. I går hade vi en äckeldag. Har köpt mig en robotdammsugare som jag älskar. Tyvärr hade en av hundarna (Jilla?) lagt en hög på mattan som jag missat och dammsugaren spred effektivt ut den på mattan, golvet och in i sig. Supervidrig rengöring men det gick. Efter det roade sig gossarna med att rulla sig i en rutten fisk så det blev bad med lavendelschampo. Bajslukten är borta men fisklukten försvann inte lika lätt. Och med de saneringsinsatserna försvann den "lediga" tid jag skulle haft till annat.
Idag har jag mest flängt. Ni vet, handlat, baxat hem ett antal hundmatsäckar, långpromenad, tränat, hjälpt sönerna med diverse, planerat helgens beskrivningar mm mm mm. Inser att klockan passerat hundmatsdags i kväll igen.

Så om det otänkbara vore på riktigt dvs ett liv utan hundar, vad skulle jag gjort då? Ingen aning? Säkert något annat, fast mycket tråkigare. Kanske skulle jag titta på tv vilket jag nu gör max 1 timme i veckan. Kanske bli soffpotatis. Vad vet jag....
Det är egentligen bara när stormen viner och regnet piskar vågrätt samtidigt som fem hundar står förväntansfulla vid dörren och vill ut som jag funderar på vad jag egentligen håller på med. Men sen tar jag ett djupt andetag, pussar mina hundar, packar in mig i lämpliga kläder och beger mig ut. För mina hundar bangar inte för något, vare sig 35 graders värmebölja eller minus 25. Orkan eller hagel. Allt är helt ok tycker dom. Och det älskar jag dom för.

Sommaren är kort

Men i år verkar det som om det mesta faktiskt inte regnar bort. Härligt!!! Däremot hade jag hoppats på lite vila, men tji fick jag. Det är så mycket och snurrigt just nu att jag varken vet ut eller in. Försöker i alla fall att hinna med mig själv. Maken och jag tog en tur till Rom. Vi var borta några dagar och bara njöt medan våra söner tog hand om våra hundar.
Hundarna ja.... Alla tikar mår prima och Jilla gör framsteg i sin mycket försiktiga träning som mest består i att kunna vara lgn vid min sida. Vi har också påbörjat jaktfotet och nu snart börjar vi med stadgeträningen. Det är så skönt att kunna skynda långsamt!
Moyo ska starta på jaktprov på Specialen och jag slits mellan hopp och förtvivlan precis som det brukar vara med den hunden.... Vilde har tuggat i sig en sko (!) och fick ligga på djursjukhuset ett par dagar då magen rasade totalt på honom av den hårdsmälta kosten. Suck. Och så har vi slarvat med massagen av tån. Trodde liksom att vi skulle slippa det så plötsligt hade han tendens till stelhet i sina rörelser. Det gick snabbt och enkelt att få loss, men en nyttig påminnelse att det ska bli en livslång daglig rutin att ta hand om tån. Skulle aldrig förlåta mig själv om det är mitt fel om han får pensionera sig i förtid och bli Rally-hund. Nåja. Hösten får visa hur vi gör i framtiden. Han är i alla fall på ett strålande humör och pigg som aldrig förr min älskade prins. Fortsättning följer.

Otroligt nöjd!

Ja visst är jag det! Jag börjar i åldersordning:
Lovis är frisk som en fisk. Skuttar omkring och vill träna hur mycket som helst.
Astrid har nog en skada i ryggen. Kanske en artros, men hon mår jättebra. Svarar fint på sjukgymnastik och får nu en stöddos Rimadyl.
Vildes tå läker precis enligt prognos. Han fick träna lite vatten i fredags (Hurra!) vilket gick ua. Nu börjar jag så smått öka belastningen. Enligt plan ska han gå helt vanliga promenade i början av juli. Sen kan vi börja med mer seriös träning. Fast så klart att vi redan nu smygtränar lite mjukt. Är så oändligt rädd om tån. Vill inte äventyra hans framtida jakthundsliv. Men det kliar i kroppen på oss båda...
Moyo den stackaren hade lite oflyt. Först hade vi en helt underbar helg hos Agneta o Tina (Digby Tollers) men en av tikarna hade nyss löpt klart. Mums sa Moyo o brände massa krut på det. Ändå höll han ihop o vi hade härliga träningar. Dessutom fick gullungen smaka på att dra efter hare. Helt fantastiskt sa han <3 Som bonus kom han väldigt snabbt tillbaks efter jag ropat in honom så även jag blev nöjd och glad. Träningen med mina bästa träningskompisar Liselotte och Annika i fredags blev uppförsbacke tills vi insåg att söket vi lagt ut var väldigt svårt. Nu är allt glömt och förlåtet. Extra glad är jag att allt vilt kom in utan en extra liten blink på matte. Bonus med labbekompisträningen där han skötte sig prima. Arbetade på utan att bry sig om snyggtiken som precis löpt klart. Duktig pojk!
Och så Jillonen... Vildes systerdotter o Moyskis halvsyster. Vad mer behövs förklaras...... Hon är bara bäst!!! Jag tar en fågel (vilken som) o droppar medan vi är ute o går. Sen vänder vi upp o hon springer rakt ut o hämtar in. Det samma gäller dummisar, pälsdummies, plastankor och allt annat inklusive vanlig fågel. Inga problem! Vi tränar inte ett dugg. Hon hänger bara med lilla gullungen. Så här långt är hon exakt allt jag sökt. Vilde "juniora" <3 <3

Uppdateringar

Jahapp. Återigen kan jag konstatera att tiden bara rusar iväg........ Snart är det dags för mig att lämna in jobbdator och jobbmobil för att sedan likt Bambi pröva mina ben på hal is. Det gör att jag minst sagt har det hektiskt just nu. Hundarna får tyvärr stå till sidan en del men lite har vi i alla fall hunnit med. Så här kommer ett inlägg som säkert blir långt.
Jag börjar bakifrån dvs idag. Jilla och jag har varit på inoff utställning på Lerums BK. 3 dagar efter det att hon fyllde 4mnd gjorde hon alltså debut i utställningsringen. Det gick strålande. Konkurrent var den väldigt snygge och trevliga hr Race men Jilla drog det längsta stråt och blev Bir. Dessutom blev hon Big 2 och fick följande kritik: "Lovande valp som rör sig väl, perf i hull, väl ansatt svans, bra rygg & halslinjer, vältecknad, välvisad, lovande feminin tik GRATTIS". Ännu roligare än den finfina kritiken var att hon under hela evenemanget betedde sig helt strålande. Trygg och glad spatserade hon omkring. Slog sig till ro när jag satte mig. Travade glatt runt i ringen och lät sig villigt hanteras av domaren. Kort sagt en liten pärla!!

I onsdags var Jilla och jag på valpjaktkurs hos Eva Thorén. Riktigt bra och intressant. Bara fokus på lugn och ro. Att kunna söka sig själv till min sida utan kommando och följa med. Att kunna slappna av trots att andra hundar tränar runtikring. Jilla skötte sig fint. Med på resan var pojkarna som tyckte det var väldigt konstigt att dom bara fick sitta i bilen. Men så klart hann vi med en skön långpromenad innan det var dags för den tråkiga vilan.

I söndags var Moyo och jag på wt igen. Vi hade knappt tränat något så förväntan var låg. Tur det för han var minst sagt splittrad. Tyckte mest han svassade omkring och kissade. Dessutom gnisslade han lite vilket stör mig oerhört. Men helt galet kan det inte gått för så här blev det:
Ruta 1, närsök - Inte en siffra rätt. Bara trams o pink så jag bröt. Fick iaf 3 poäng för den dummien han tog in.
Ruta 2, 2 enkelmarkeringar - Här gjorde han ett fint arbete med den första dummien men såg inte den andra. 9p
Ruta 3, markering + dirigering - Gjorde ett helt ok arbete med tog en lov till dirigeringen. Vattnet drog... 17p
Ruta 4, sök (!) - Tyckte mest han tramsade omkring och kurtiserade domarens tik som låg bakom rutan. Men de två dummies som skulle komma in kom in precis på sekunden. 14p
Ruta 5, vattenmarkering plus "gungflymarkering" - Här gjorde han ett riktigt bra arbete men la tyvärr dummien på vattenmarkeringen (surt fö det brukar han inte) och på den sista bollade han våldsamt med dummien. Suck. Han var nog lite trött då för det har jag inte sett honom göra tidigare. 15p
Så totalt 58 blygsamma poäng. Men han satt stadig som en klippa och det gjorde mig riktigt glad. Påt igen!!!

Tollingjaktprovet vi anmält oss till strök jag för Moyo har inte varit sig lik på sistone. I stället åkte vi på utställning på söndagen. Vilket skämt! Alla ökl hanar fick vg. Moyo fick att han saknar könsprägel...... Domaren måste vara förvirrad efter att ha dömt labbar hela dagen. Men hörde sen att hon föredrar tjocka drevertollare så då kunde jag ju sparat dom pengarna och timmarna.

Sen har vi så klart gjort en massa annat. Har gjort ett par BPH-beskrivningar, tränat med kompisar, skrivit certifieringen till SSRK-instruktör (har inte fått resultatet än)mm mm. Så bara för att jag inte skriver något innebär det inte att jag inte gör något. Snarare tvärt om......