Tillbaka till ritbordet

Först en extremt kort sammanfattning: Moyo jaktlydnad = helt ok! Diverse lydnad o bruksträning med Vilde har förlöpt riktigt bra även om inkallning med ställande behöver backas rejält. Men jag tror att vi är rutan "på spåret". Kanske har vi löset det riktigt snart!
Så till det sura, irriterande, frustrerande. Vi startade idag på wt: Astrid, Vilde och jag. Vi börjar med Astrid. Jag hade noll förväntningar och hon gjorde ett Astrid minus prov dvs jag vet, jag kan, men jag ska bara först...... Tre nollade rutor och lite tröst poäng på de sista. Men det är helt ok. Vi gjorde det för att få ett härligt avslut, min underbara tjej och jag. Och det fick vi!! Hon var på ett strålande humör och skuttade runt hela provet. Min lilla prinsessa, det är så härligt att se dig glad!!!
Vilde däremot blev ett stort svart hål. Han började med att totalknalla på vattnet. Efter lite diskussion trodde jag att vi var överens inför nästa ruta; en dirrigering med en störningsmarkering. Men nej, han skuttade rätt iväg på störningen utan att ens reflektera över om jag fanns i närheten. Samma med rutan därefter. Då bröt jag och vi tog dom sista rutorna som ren stadgeträning.
Slutsats efter att jag brutit ihop, varit ursinnig, ledsen och arg; Tillbaka till ruta ett! Nu är det ordning och reda som gäller, även om maken säger att jag dödar det som är Vilde. Det tror jag inte! Min Vilde älskar att jobba med mig och ser det som en utmaning allt det vi ställs inför. Han som var med mig på provet idag var inte Plupp. Det var en hund jag aldrig träffat, och aldrig vill träffa igen. Nu ska vi träna valpträning dvs arbetet är belöning för stadga och rätt attityd. Det får ta den tid det tar, dagar/veckor/månader/år, men jag hoppas att det går ganska fort, för grunderna har han i jakten. Skillnade nu är att det blir dj-ar anamma i allt. Vardagen, lydnaden, belöningar, promenader - ALLT!
Fortsättning följer.