Förlåååååååt min tjejer!

Dumma dumma jag. Inte kom jag iväg till klubben i går. Nejdå, jag hade en massa möten på jobbet så när arbetsdagen var slut var jag tvungen att fixa med allt sånt där annat ni vet typ handla, städa osv. Men det blev en härlig långpromenad i vårvädret iaf. Vilde fick sig ett träningspass i trädgården. Han blir ju liksom lite omöjlig att ha inomhus om jag inte tränar honom. Började med platsliggning med godis bakom honom. Det gick jättebra. Han låg trots att grannpojken kom rusandes. Ingen tendens till att lätta. Sen fotgående. Nu har jag fått tillbaka Vildes blick genom att gå korta sträckor och småtitta på honom. Flyttar blicken sakta sakta från honom. Han vill så gärna ha stöd. Tog tag i de slarviga sättandena. Och ta i trä, just nu är rumpan (Vildes alltså) precis där jag vill ha den. Läggandet gick jättebra och han ligger kvar precis som jag vill. Ställandet börjar också bli klart. Nu står han fint och stilla på kommando. Jag måste vara jättenoga med hur och var jag belönar honom har jag märkt. Han är ingen förlåtande hund att träna. Men jag gillar ju utmaningar och han är så tacksam att träna för han tycker det är KUL!!!! Avslutade med apportering, först lkl 1 o sedan för 2an. Inga problem något av dom. Har börjat lägga på i träningen att jag kommenderar mig själv. Vilde tycker jag är knäpp! Och mina stackars flickor fick stå över. Det måste bli skärpning i lägret. Annars deppar dom nog ihop. Men jag har märkt att jättemycket har lossnat för dom nu när jag har Vilde att träna så mycket. Dom håller helt enkelt inte för att träna varje dag. Det blir för mycket utan den nivå vi har nu har gjort dom på ett strålande humör. Sen hjälper det säkert att mina krav på exakt precission har minskat i och med att jag har Vilde att härja med ;o) Nu sitter jag på tåget för 2 dagar i Stockholm. Suck, ingen hundträning. Stackars mig!