Grönt ljus!

Kollade Lovis idag. Marita hittade direkt orsaken och kunde enkelt fixa till henne. Och det ska inte vara några problem att starta henne. Härligt!! Men oooo så nervöst. Det kommer att vara massor av folk där som jag känner. Det är mycket bättre när jag får vara lite hemlig men samtidigt är det ju trevligare men känt folk. Fördelen med agilityn är annars att det tar slut så fort. Hinner aldrig bli nervös under ett race.
I går efter jobbet var Vilde och jag hos Peggy. Vi tränade markeringar med skott, vända helt om och ta två markeringar utan skott åt andra hållet. Var dom lugna fick dom ta skottapporten till sist som en minnesmarkering. Efter det tränade vi närsök med en tennisboll samt höger och vänster närsök. Det sistnämnda har jag aldrig gjort så det var extra spännande. Vilde klarade allt galant. Men han var väldigt het vid skottapporten så den fick han inte ta, bara visa att han kom ihåg var den låg. Kul var att vid den andra markeringen (utan skott) missade han den först då den låg väldigt svårt i förhållande till vinden. Peggy undrade hur långt vi kommit med dirrigeringen. Jo tack sa jag och skickade ut honom på ett linjetag, sen närsökssignal och efter en liten stund kom han minsann med apporten mitt lilla gull. Dessutom var han JÄTTEDUKTIGT (jag vet, jag skriker men jag är så stolt!) i passiviteten. Det var en helt annan hund den här gången. Har tränat Peggys variant av passivitet, att belöna passiviteten och strunta i det felaktiga. Jag var noga med att förberea honom och då fixade han skott, kast och en hund som sprang iväg utan ett enda pip. Åååååå så härligt. PÅ bilden ser ni Eva, Louise och Stina med Tolle, Qvicka och Raiko. Nu ska vi sticka iväg och träna lydnad. Sen är det Stockholm som gäller i två dagar. I dag ska vi träna plats, fot och ställande om vi hinner.