Har precis avslutat en riktigt intensiv resperiod. Hela veckorna och till och med en helg har jag tillbringat i Baltikum. Nu lugnar det ner sig påtagligt och jag kan ta upp hundträningen igen. Jag är så otroligt frustrerad att jag inte hunnit med att nå mina mål. Men inte visste jag att det skulle bli så här när jag planerade 2010. Så varför sitter jag här och surar? Så dumt! Vilde bryr sig ju inte om han får några pris eller inte. Han älskar att jobba. (Det gör ju tjejerna också så klart) Inte är det viktigt för dom att tävla. Så vad gnäller jag för? Jag har ju värdens bästa träningskompisar. Samtidigt vet jag att det också är viktigt i andras ögon vilka meriter man har på sin hund, speciellt som instruktör. Jag har alltid gått på HUR man arbetar med hund inte VAD man gjort. Jag är mycket mer intresserad av att träna för en som tränar landslaget än en som är med i laget.
Men nu är tävlingssäsongen i princip slut och jag får i stället planera inför våren. Det blir bra!! Årets höst/vinterträning kommer att gå i lydnads o bruksets tecken. Jag måste verkligen få tummen ur och komma till start. ALLA tävlar i elit utom jag. Åååå nu var jag där igen. Vadå, tävlingsmänniska? Jag???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar