Bekymrad

I går kväll såg äldsta sonen att Vilde markerade på ena bakbenet efter att han legat still. Det försvann när han rörde sig. Jag kände igenom honom och han var märkbart irriterad på bakdelen. I morse var han fortfarande stel så det blir till att vila. Och vi som har planerat in massor av träning nu framåt :o( Så klart att jag blir orolig, men han far ju fram som ett jehu så det är inte konstigt att han stukar till sig ibland. Men det är så sällan det händer att jag är bortskämd. Tänker ta Borreliaprov för säkerhets skull. Feberfri är han iaf.
Annars verkar det vara slutrest för min del innan sommaren. Härligt! Jag kom hem i onsdags kväll och har tränat flitigt. I torsdags tränade vi vattenmarkeringar och långa linjetag över vatten. I lördags blev det dirigeringsövningar o stoppsignal. I går sök och linjetag med vilt. Allt gick helt enligt plan och bjöd på de svårigheter jag planerat. Vilde har svårt att stoppa när han är för nära viltet/dummien. Det tränar vi på. Samma med näsan. Har jag kastat en markering åt ena hållet o sen skickar honom på ett linjetag i motsatt riktning, springer han snällt ut, men glömmer näsan. Lille plutt. Där saknas det erfarenhet. Men han är så lycklig! Förutom nu förstås min stackars älskling.
I fredags var jag i Danmark o tittade på VM i lydnad. Vildes bror Skoj var uttagen till landslaget. Jag lärde mig massor av att titta på olika ekipage och se bedömningen (som var stenhård). Skoj fick jättefina poäng men nollade tyvärr på dirigeringsapporteringen. Trots det blev det 241p och en 22 plats. Segraren låg på dryga 270p så det var tätt. Det har skrivits en massa om tävlingen och jag har dessutom lovat Louise att skriva ett reportage till Tollaren. Jag sparar mitt krut till det.
I dag får jag fint främmande. Lilla Gatti med matte Ankie kommer hit för att få lite träningstips. Rapport följer om Vilde.