Med rinnande näsa och kliande hals sitter jag på kontoret i Stockholm och filosoferar. Hade sällskap i hissen med en fd kollega som tyckte att alla borde ha möjlighet att utnyttja de få timmarna med dagsljus som finns till att gå ut en långpromenad med sina hundar (om man nu har några). Och visst är jag priviligerad som till viss del styr över min arbetsdag. Det är underbart att få ta en skogspromenad och ladda batterierna.
Så har vi till sist fått varg hemmavid. Det började med att jag och hundarna hittade rester av en slagen älg. Hundarna for omkring och försökte stjäla benen. Vilde var jättenöjd när han bar iväg på ett underben som var lika långt som honom. Högt högt bar han det gigantiska benet och la sig sen för att njutfullt gnaga vilket han inte fick för mig. Jag rapporterade in mitt fynd och funderade inte så mycket mer på det. Vargar vandrar ju som bekant långa sträckor så älgens baneman var säkert låååångt borta. Men i går stog det en artikel att nu har vargar slagit sig ner i Härskogen, den skog jag går i. Den är stor och mitt "fynd" var i utkanten men i alla fall. Riktigt spännande!!! Inte tusan är jag rädd för egen del, men jag kommer att hålla koll på Lovis som har en förkärlek att ta stora lovar och inte alltid befinna sig inom synhåll. Och det verkar dumt att låta henne dra för långt. Vargarna flyttar säkert snart för skogen är livligt använd av allehanda motionärer och mitt i ligger en löpcentral. Men över vintern finns det säkert möjlighet att dom stannar. Yyyyyyyyyyyl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar